Svensk Jakt frågade skogsforskarna Roger Bergström, Skogforsk i Uppsala, och Lars Edenius, SLU Umeå, om älgen hotar den biologiska mångfalden. Torsten Mörners utspel om en större älgstam har stött på motstånd bland annat från ornitologerna, framfört i Svensk Jakt Nyheters senaste nummer.
Och från skogsbrukshåll upprepas ofta som ett mantra att älgen hotar den biologiska mångfalden.
Roger Bergström har med Inga-Lill Persson och Kjell Danell drivit ett stort fältförsök där forskarna har simulerat älgars betning på olika marktyper.
Forskarna har bland annat velat testa en hypotes som förutsäger att med måttlig ekologisk störning så ökar mångfalden för att sedan avta med en ökande störning.
En slutsats forskarna kunnat dra av sina experiment är att först vid de högsta tätheterna i experimentet kan de se att mångfalden minskar, alltså vid 30 eller 50 älgar per 1 000 hektar. Det ser då också lite olika ut på olika marktyper.
Men det finns även andra aspekter på älgens påverkan.
Vissa insekter och växter är ju helt beroende av älgspillning och älgurin och till och med legor, så därigenom ökar mångfalden. Även tramp torde påverka artantalet positivt. Men sedan finns ju frågan om betningen vid höga tätheter leder till minskad trädbildning, påpekar Roger Bergström.
Vi frågar Lars Edenius om hur det är med älgen och trädbildningen. Han har studerat detta tillsammans med Göran Ericsson.
Saken är inte så enkel. Visst påverkar älgens betning, men i vissa områden skulle det kanske inte bli någon trädbildning annars heller. Markernas näringssammansättning har stor betydelse, säger Lars Edenius.
I till exempel Västerbotten finns det dåligt med asp över huvud taget, medan det i bördigare områden som i Mälardalen bildas träd också med älgen närvarande. Visst, fläckvis kan hög älgtäthet påverka, men jag tycker man måste nyansera debatten, säger Lars Edenius.
Bertil Lundvik