Det började också en aning trögt när jag deltog under de tre första dagarna på premiären vid Jägartorpet. Det blev ingen älg då, inte de två kommande dagarna heller. Älgarna hade en förmåga att lyckas smita förbi här och där, så som jakt oftast går till.
När jag sedan deltog ännu en helg på Jägartorpet skulle det dock bli annat. Det var en grupp konfirmander som deltog på denna jakt.
Första dagen hände inget. Andra dagens morgon fanns en viss misströstan då det var snöblandat regn och hård blåst. Även denna dag led mot sitt slut och på sista såten behövdes lite övertalning för att få sällskap av min konfirmand.

Somnade på pass
Passet var perfekt med gles skog runt och luckor emellan. Vi hade suttit en stund när jag upptäckte att mitt sällskap hade somnat, framåtstupa liggandes i sitt eget knä. Självklart kom älgarna då. Först ko med kalv och en liten pinntjur efter.
Konfirmanden vaknade av första skottet, hann hålla för öronen när jag valde att skjuta ett extra för att vara på den säkra sidan. Sedan var det high five och älgen togs om hand på sedvanligt sätt.
Efter detta var det som om jaktlyckan hittat mig. Nästföljande vecka deltog jag i JAQT:s småviltjakt, även denna på Jägartorpet. Då fick jag skjuta en hare. Mitt första hagelvilt.

Dags igen
Någon ytterligare vecka senare var det dags för den årliga JAQT:s älgjakt. Vi är då endast kvinnor som jagar och umgås.
När vi samlades på morgonen var stämningen hög och även lite nervös. Jag hade turen att bli lottad på bra pass under hela helgen.
I första såten fick vi några upptag men inget som ledde till något. Kylan bet då det var åtta kallgrader och snö på backen. Inte så mycket vind tack och lov.
Vi samlades för tidig lunch och gav oss ut på nästa område. Detta var ett av mina favoritpass. Jag satt högt upp på ett hygge med bra skottmöjligheter runt om.

Älgar i rörelse
Det hände mycket på radion och många älgar var i rörelse i såten. Så helt plötsligt kom en älg springandes rakt emot mig. Utan horn och utan kalv.
Viker den inte av snart, springer den över mig, tänkte jag.
Älgen fick syn på mig och vek av. Jag fick in den i kikaren och sköt ett skott som verkade sitta där det skulle.
Älgen lade öronen bakåt och fortsatte i samma takt som förut. Jag sköt ett skott till, det satt också bra och nu vacklade älgen till. Dock fortsatte älgen sin väg och jag sköt ytterligare två skott. Då blev den groggy, tog något steg ytterligare innan den föll till marken.
Gissa om jag pustade ut! Jag hade dessutom inga fler patroner i bössan.
Hundföraren kom till platsen för att ta hand om sin hund. Till min förvåning upptäckte vi att det jag rapporterade som en ko var en stor tjur! Hornen hade han olyckligtvis redan tappat men han var lovlig.
Att få ut en så stor tjur ur skogen var inte det lättaste. Vi slet i två timmar i mörker med detta. Kvällen, som jag hade tänkt viga åt trerättersmiddag och bastubad, fick bli avverkad i slaktboden.

Bra känsla
Morgondagen efter kändes bra men samtidigt uppgiven då jag förstod att oddsen inte låg på min sida, även om jag denna dag blivit lottad till bra pass. Men jaktlyckan hade landat och visst ko med kalv sprang förbi mig. För dagen var endast kalv eller kviga lovlig så kalven fick sätta livet till.
Gissa om kommentarerna på radion var lite mindre gladlynta. Jag tror dock att många var glada för min skull men att jag, och endast jag, var den som skulle få skjuta var osannolikt. Så det var det som blev bytet denna helg. En stor tjur och en kalv. Vi avslutade det hela med goda kolbullar på Jägartorpet.
Att denna säsong skulle bli så bra trodde jag aldrig, men som sagt är den inte över än. Jag kommer att delta på Jägartorpet så fort jag får tillfälle!
Suzanne Torbjörnsson