Solveig Larsson.

Alla bedömare är eniga om att det var den gemensamma skrivelsen som Jägareförbundet, Jägarnas riksförbund, Samernas riksförening, LRF, Kennelklubben och Jordägarförbundet skickade till regeringen som öppnade dörren till vargjakt.
Vad var det då för innehåll som fick politikerna att gå från ett hårdnackat motstånd till att tillåta en begränsad jakt? Jo, föreningarna öppnade för att flytta vargar inom landet. Inavelsproblemet hade tidigare lagt en död hand över alla möjligheter till jakt.
I skrivelsen stod det att föreningarna kunde tänka sig flyttning om vargstammen inte tilläts öka i antal. En eventuell flyttning skulle enligt skrivelsen tidigast påbörjas om fem år.
Riksdagen såg möjligheten och tog ett beslut som innehöll både vargjakt och flyttning av vargar. Maximalt 20 vargar ska flyttas inom fem år. Politikerna gick med andra ord längre med flyttningsplanerna än vad föreningarna hade föreslagit. Men denna kompromiss mellan olika intressen är tämligen vanlig i den politiska sfären.
Ett nytt problem uppenbarade sig strax efteråt. Jägarnas riksförbund kan inte tänka sig att medverka till att flytta vargar.
Vi skrev under på att vi ville ha jakt på varg. Skulle det efter fem års jakt visa sig att stammen behöver genetiskt tillskott kan vi acceptera flyttning inom landet. Det håller vi oss till. Det är ingen från regeringen som förhandlat med oss om något annat, säger Solveig Larsson.
Regeringen kräver att ni medverkar i arbetet runt flyttningen på samma sätt som Jägareförbundet. Det står i förutsättningarna för att få medel ur Viltvårdsfonden. Ska ni avstå dessa pengar?
Vi ska diskutera hur vi ska agera på nästa styrelsemöte 17 februari.
För att vi ska få jaga varg krävs också flyttning av varg. Säger man nej till det ena, säger man inte då nej till de andra också?
Vi tycker det är viktigt att man jagar varg under en period innan man flyttar några vargar. Och det är inte säkert att det behövs flyttning. Vi har haft en viss naturlig invandring de senaste åren.
Jägarnas riksförbund tycker med andra ord att det är viktigare att säga nej till vargflytt än att vi har vargjakt?
Vi är en förening och medlemmarna kan tänka sig flyttning om tidigast fem år. Jakten krävs för att få lokal acceptans och göra den skygg.
Vore det inte bra om man flyttade några vargar och därmed strök ett streck över hela genetikfrågan?
Jag tror inte att det är så enkelt.
Flera bedömare hävdar att ni äventyrar vargjakten med er hållning?
Det får stå för dem. Jag tycker inte det. Vi håller oss till det vi skrev på. Sedan får vi diskutera internt hur vi ska agera framöver.

Jägareförbundet ställer krav

För att acceptera flyttning av varg har Jägareförbundet en lång kravlista.
Det är en mycket svår fråga för oss, säger Torbjörn Lövbom, ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd.

Jägareförbundet inser svårigheterna med att medverka i flyttning av vargar.
Vi vet inte exakt vad regeringens förväntar av oss. Men vi kommer att ställa många krav för att hjälpa till, säger Torbjörn Lövbom.
Precis som för många andra naturorganisationer vill Jägareförbundet inte hålla på med aktiv flyttning av djur, utan förordar naturlig invandring. Att hämta vargar från andra länder är man direkt tveksam till. Men förbundet inser också att utan en bättre genetisk status på vargstammen äventyras jakten.
Utan bättre genetisk status på vargstammen blir det ingen vargjakt i framtiden. Vi vet också att en genetisk frisk vargstam kan vara mycket mindre än en med dåliga gener, säger Torbjörn Lövbom.
Valet står lite tillspetsat mellan:
vargjakt, flyttning och en liten vargstam
ingen jakt, ingen flyttning och en stor vargstam.
Regeringen kräver att vi medverkar i arbetet med vargarna. Därför kommer vi att delta. Det ligger i våra medlemmars intresse att se till att detta sköts på ett bra sätt, med en stor förankring hos lokalbefolkningen, bra kompensationsåtgärder med mera, säger Torbjörn Lövbom.
Ett av de krav som Jägareförbundet kommer att ställa är att flyttade vargar inte får ett permanent skydd.
Vi tycker att det räcker med att vargen fått en kull. Sedan ska denna inte ha något utökat skydd. Det samma gäller om den ställer till stora besvär. Då måste den kunna skyddsjagas, säger Torbjörn Lövbom.