En i något avseende världsunik händelse inträffade på torsdagskvällen i Vadsbro-Blacksta föreningsgård, en dryg mil söder om Flen i Södermanland. Där och då gick nämligen startskottet för det projekt som ska samla in rävspillning för att kunna kartlägga utbredningen av rävens dvärgbandmask. Insamlingen ska ske i området kring platsen där det senaste fallet av rävens dvärgbandmask påträffades. I början av februari sköts en vuxen hanräv i närheten av Klastorps Säteri, ett par kilometer sydväst om Katrineholm.

Inom ett cirkelformat område med radien 25 kilometer från denna plats ska nu under maj månad rävspillning samlas in. De som ska göra jobbet är företrädesvis lokala jägare. På torsdagskvällen informerade Jägareförbundets biträdande riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné de knappa 100-talet församlade jägarna i Vadsbro-Blacksta föreningsgård.

Rävspillning från 490 rutor

Insamling av rävspillning är inte särskilt glamoröst, men det är bara ni jägare som kan göra det. Det är ni som är bäst på att identifiera rävspillning och det är ni som bäst

känner till markerna. Ingen annan grupp kan utföra den här uppgiften med en rimlig arbetsinsats, sade Daniel Ligné till åhörarna.

Det cirkelformade området kring fyndplatsen, som omfattar delar av Södermanlands och Östergötlands län, har nu delats in i ett rutnät där varje ruta mäter 2×2 kilometer. Totalt består området av cirka 490 sådana rutor.

Från varje ruta ska vi nu samla in fyra spillningsprover. Det här är en chans för jägarna att göra en verkligt viktig insats för samhället. Det här är en folkhälsofråga, eldade Ligné på åhörarna.

För att underlätta administrationen i projektet indelades cirkeln i sex mindre områden, i vilka områdesansvariga ser till att hålla kontakt med sina lokala spillningsinsamlare och med Jägareförbundets projektetledning.

”Det känns så klart inte bra”

Närvarande vid mötet fanns bland andra Bengt Karlsson som är bosatt bara ett par kilometer från platsen där den smittade räven sköts.

Det känns så klart inte bra att vi fått in dvärgbandmasken i Sverige. Jag både jagar och plockar bär och svamp, så det här innebär en helt ny situation för alla oss som ägnar oss åt friluftsliv, säger Bengt Karlsson.

Dvärgbandmasken har, precis som rabies, alltid varit företeelser som jag betraktat som avlägsna. De har funnits på andra håll i Europa, men inte här hos oss. Nu ställs vi inför en ny situation och det känns förstås inte helt bra.

Han anser dock att man inte ska överreagera på parasitens inträde i Sverige.

Nu ska vi göra vad vi kan för att kartlägga hur spridd den är. Sedan får man förstås se, utifrån vilka svar utredningen ger, vilka åtgärder som behövs.

Högre krav på hygien

Rent allmänt kommer det faktum att dvärgbandmasken nu finns hos oss att ställa nya och högre krav på hygien, att vi tänker mer på sådana saker. Rekommendationerna säger ju att man ska vara mycket noga med handhygien när man hanterat vilda djur. Jägarna har blivit mycket bättre på den biten, framförallt i anslutning till kötthantering, men det finns utrymme för att bättra på den biten ytterligare, säger Bengt Karlsson.

Han ska nu själv, tillsammans med andra jägare i sitt närområde, hjälpa till med insamlandet av rävspillning.

Vi jägare får ju väldigt mycket skit för alla möjliga saker, men nu ska vi visa att vi gör mycket nytta för samhället också, säger Bengt Karlsson.

”För de yngre blir det besvärligare”

En annan jägare från trakten som närvarade vid mötet var Erik Hallinder, som jagat i trakten kring Flen i 35 år.
Det här är inte det enda fallet, det kommer fler, säger han tvärsäkert.
Vi får helt enkelt lära oss att leva med dvärgbandmasken, även om det kommer att ställa en del nya krav. För mig personligen gör det inte så mycket. Jag är gammal och behöver knappast se särskilt mycket av de eventuella negativa konsekvenser som dvärgbandmasken för med sig.
Jag menar: om vi människor smittas dröjer det 15 år innan vi blir sjuka, så för min del kommer det inte att betyda så mycket. Men för de yngre blir det besvärligare, säger Erik Hallinder.