Samtliga statliga myndigheter har ett insynsråd, som tillsätts av regeringen. Rådets uppgift är att utöva insyn och att ge myndighetschefen råd, vilket ska tillgodose behovet av demokratisk insyn och medborgerligt inflytande, men insynsrådet har inga beslutsbefogenheter.

Naturvårdsverkets insynsråd har nio ledamöter, inklusive verkets generaldirektör Maria Ågren som är rådets ordförande. Ledamöterna utses av regeringen för viss tid. I nuläget har Naturvårdsverkets insynsråd åtta ledamöter sedan såväl tidigare ordinarie Sofia Arkelsten (M) som hennes ersättare lämnat uppdraget. Rådet består av följande ledamöter:

Maria Ågren, generaldirektör Naturvårdsverket
Svante Axelsson, generalsekreterare Svenska Naturskyddsföreningen
Annika Lundius, vice vd Svenskt Näringsliv
Christer Segerstéen, Lantbrukarnas Riksförbund
Anita Brodén (FP), riksdagsledamot
Helén Pettersson (S), riksdagsledamot
Lars Thunberg (KD) kommunalråd Helsingborg
Claes Västerteg (C), före detta riksdagsledamot

Svensk Jakt Nyheter ställde nedanstående sex frågor till de fyra politiker som sitter i insynsrådet. Tre av dessa Claes Västerteg, Lars Thunberg och Helén Pettersson svarade.

1. Hur upplever du reaktionerna som Naturvårdsverket fått på det nyligen fattade beslutet avseende lodjursjakt?
 
2. Anser du att Naturvårdsverket, mot bakgrund av detta, lever upp till sitt uppdrag enligt intentionerna i riksdagsbeslutet angående regional rovdjursförvaltning?
 
3. Har regeringen misslyckats med sin ambition i rovdjurspolitiken, att överföra besluten regionalt och lokalt? (Eftersom Naturvårdsverket i praktiken tagit beslutet för Mellansverige?)
 
4. Är det rimligt att man inte ska kunna förvalta världens tätaste lodjursstam med jakt?
 
5. Miniminivån 250 lodjursföryngringar i landet går i princip inte att uppnå utan att eliminera rådjursjakten i i Mellansverige. Är det rimligt?
 
6. Har det här förändrat ditt förtroende för Naturvårdsverket?

Så här svarade de:

Claes Västerteg (C):
1. Jag anser kritiken från jägarkåren vara befogad. Naturvårdsverket måste förklara varför man valt att strunta i aktuella inventeringssiffror och inte levt upp till riksdagens beslut om regional förvaltning.

2. Om det visar sig att beslutet om lodjursjakt i Mellansverige är fattat på felaktiga grunder är svaret nej.

3. Nej. Däremot har det gått trögare än förväntat, vilket ofta riskerar bli fallet när man ändrar på gamla synsätt och strukturer. I mars kommer Centerpartiet att samla sina ledamöter i Viltförvaltningsdelegationerna för att bland annat diskutera hur vi bäst förverkligar intentionerna från riksdagsbeslutet om regional förvaltning.

4. Nej.

5. När riksdagen beslutade att sänka miniminivån från 300 föryngringar till 250 var det mot bakgrund att Sverige ska ha en livskraftig lodjursstam och att stammen i mellersta Sverige ska tillåtas minska med hänsyn till vikande stammar av bytesdjur. Det är viktigt att det finns en regional flexibilitet. Vad gäller framtiden har regeringen tillsatt en utredning som håller på att titta på målnivåerna för samtliga våra stora rovdjur.

6. Jag vill prata med Naturvårdsverket innan jag uttalar mig i den frågan.

Lars Thunberg (KD):
1. Det är viktigt att alla synpunkter kommer fram. Jag ska studera frågan närmare.

2. Tveksamt. Enligt jaktförordningen § 24a och 24b följer att om antalet föryngringar av arten i länet överstiger de fastställda miniminivåerna kan Naturvårdsverket delegera beslut om jakt till länsstyrelserna (utan tak). Om miniminivån ej uppfylls kan Naturvårdverket delegera beslut om jakt under ett visst tak. Men såvitt jag förstått har man satt tak även där miniminivåerna uppfyllts.

3. Det är för tidigt att dra så långtgående slutsatser enbart utifrån årets beslut om lodjursjakt.

4. Nej.

5. Jag är inte övertygad om premissen. Men det är rimligt att rådjursjakt ska kunna bedrivas i Sverige.

6. Jag har inte tillräckligt med information och kunskap på området för att kunna uttala mig om detta.

Helén Pettersson (S):
1. Jag uppfattar kritiken som allvarlig och som att den i stora delar verkar vara  berättigad, utan att i det här läget dock hunnit få höra Naturvårdsverkets vinkel. Den regionala förvaltningen förutsätter respekt och samarbete mellan nivåerna, och att beslut delegeras så lokalt som möjligt. Om det brister måste det åtgärdas. Kritiken mot att Naturvårdsverket beslutat att inte tillåta fällfångst är helt berättigat. Det verkar inte föreligga några vetenskapliga belägg för det, och om det är så att man bara baserat sitt beslut på opinion så är det allvarligt. Det måste redas ut.

2. Svårt att svara på i det här skedet, men det finns anledning att granska det.

3. Jag tror inte man ska vara så snabb att dra slutsatser. Min förhoppning är att detta är sådant som kommer att lösa sig, och att det är den typen av svårigheter man kan råka ut för när vi inför en ny förvaltningsmodell. Hela den nya viltförvaltningsmodellen förutsätter dock att de olika instanserna tar sitt ansvar och att man litar på varandras förmåga. Om kriterierna för att delegera besluten är uppfyllda och det ändå inte sker,, så undergrävs det förtroendet som hela systemet baseras på.

4. Nej, det verkar inte rimligt.

5. Det rimliga är att vi får en balans mellan viltstammarna, och att ingen stams fortlevnad riskeras på bekostnad av en annan.

6. Det beror på hur man hanterar detta vidare.

Utöver svaren på våra frågor vill Helén Pettersson understryka insynsrådets brist på befogenheter.

Jag vill förklara att ett insynsråd är precis som det låter, endast ett råd för insyn. När den borgerliga regeringen tog bort styrelsefunktionen i de statliga verken så tog de också bort möjligheten för politiskt inflytande över dem.

Jag har suttit i Naturvårdsverkets insynsråd sedan 2006. Några gånger per år sammanträder vi och får information om vad som är på gång inom verket. Vi har således absolut ingenting med de beslut eller den dagliga verksamhet som verket bedriver. Vi är heller inte en instans för utvärdering av verkets beslut.

Det borde snarare vara mot regeringen, om de varit otydliga i sina regleringsbrev, som kritiken ska riktas mot, än ett insynsråd som står helt och hållet utan befogenheter.