Att skadade vildsvin gjort utfall mot hunden när de känt sig trängda har jag varit med om flera gånger men aldrig själv blivit utsatt för en attack, berättar Jan Mathson, som jagat vildsvin i närmare 15 år på sina marker.
Och egentligen var vildsvinets anfall riktat mot hunden även den här gången.

Hunden parerade
Ville hade sin vana trogen väntat in mig och skulle göra ett positionsbyte för att stöta upp vildsvinet som gått i sårlega under några täta smågranar. När hunden hoppat undan var det bara några meter kvar till mig, berättar Jan Mathson.
Han försökte skjuta men hann inte få ner bössan, så skottet träffade inte. I samma ögonblick var vänsterhanden i det framångande vildsvinets käft, och Jan föll omkull med vildsvinet över sig. Han försökte ladda om, men då satte sig patronen på tvären. I stället fick han slå vildsvinet med bösskolven, och det backade då och högg mot benet i stället.

Ville blev räddningen
Hunden for nu på den stora gyltan och det var tillräckligt för att Jan Mathson skulle kunna komma upp på knä, få ordning på patronen och ladda. Strax därefter kunde han skjuta ett dödande skott.
Omtöcknad anropade han jaktkamraten Jan-Ove Arvidsson, tillika Villes husse, som stod i förhåll ett litet stycke bort. Hjälp, blodet rinner, var meddelandet som först fick Jan-Ove Arvidsson att tro att hunden var skadad. Väl framme kunde han konstatera vad som hänt och med en t-shirt kunde blodflödet stoppas på Jan Mathsons sargade hand.
Det blev en del rabalder på Eksjö lasarett eftersom det här var första vildsvinsöverfallet man fått in, men förmodligen är det inte det sista, gissar Jan Mathson.

Fler tillbud
Rapporterna om vildsvinsattacker blir nämligen allt fler i takt med att stammen ökar. Vildsvinen är knappast farligare än tidigare, men i takt med att situationerna ökar så följer tillbuden samma kurva. Och det handlar nästan uteslutande om skadade vildsvin. Den aktuella gyltan var skadskjuten i buken.
Jag kunde knappast ha gjort eftersöket annorlunda och det har inte avskräckt mig från att jaga igen. Man vet att risken finns och man måste vara beredd på allt. Det är ingen lek, reflekterar Jan Mathson.
Händelsen föranleder honom att delge två råd i samband med vildsvinseftersök: Ha alltid minst en hund och alltid en kamrat med!
Jag minns i vildsvinsjaktens början hur jag vid eftersök gick med en tysk jaktterrier i koppel och lyfte på grangrenar. Jag är glad att det som hände nu inte hände då. Utan Ville vet jag inte hur det hade slutat, konstaterar Jan Mathson.
Gunnar Nilsson