För 15 000 år sedan dök de första tamhundarna (eller tämjda vargarna) upp. Under årens lopp har människan avlat fram olika utseenden. Samtidigt har  beteendet förändrats. En del forskare hävdar att beteendet hos djuren är så olika att hunden borde få en egen artstatus, Canis familaris.
Den amerikanske zoologen Raymond Coppinger har pekat ut en särskild detalj. När tamdjur förvildas återgår de efter några generationer till ett beteende som liknar den ursprungliga vilda formen. Men förvildade hundar åtgår inte till ett ursprungligt beteende, och blir flocklevande vargar.
Istället blir de vilda hundar i många generationer och fortsätter att hålla sig i människans utkanter där de lever på rester och avfall.
Det kan mycket väl vara så att människan avlat bort vissa genvarianter som gör vargen till varg, säger Lars Werdelin, paleontolog och rovdjursexpert på Riksmuseet i Stockholm till TT.

Enligt min uppfattning är inte hund och varg samma art. De skiljer sig åt för mycket vad gäller beteende och utseende, det vill säga de kriterier vi använder oss av för att definiera arter.
I ungerska tester har också vargar visat att de agerar annorlunda i probelmlösning än hundar. Vargarna är mer målorienterade.
Vargar och hundar upplever och tolkar problem på olika sätt. Forskare menar att detta beror på vad de förväntas göra.