Det blev en lagom blandning av regelverk och praktisk jakt, tyckte Alf Andersson, lärare vid gymnasiet och initiativtagare till arrangemanget.
Stefan Nilsson, Kullavik, och John Duff, Vallda, styrelseledamöter i Kustrådet, tillsatta av Jägareförbundet Halland, inledde med en dialog över den gynnsamma utveckling som jaktmöjligheterna fått i och med Fastighetsverkets övertagande av de tidigare kronoholmarna.

Vettar
Sedan de arbetat sig igenom alla torra fakta om rådande bestämmelser kunde de flytta över till det mer intressanta i själva jaktutövningen. Olika slag av vettar visades, alltifrån ärrade gamla allmogevettar som idag utgör attraktiva samlarprojekt till moderna lockfåglar i plast och frigolit.
Även om bland andra jaktformer också minkjakten behandlades, så kom sjöfågeljakten att dominera föreläsningen. Enigheten hos föreläsarna var total om att skott huvudsakligen endast ska lossas på fågel som på kort håll slagit bland vettarna. Skadeskjutningsrisken på förbiflygande fågel är stor om man inte strängt begränsar sig till lätta skott och avstår från att chansa.

Säkerheten
Både Stefan Nilsson och John Duff återkom flera gånger till säkerhetsaspekterna vid sjöfågeljakt, en jakt som man, särskilt vintertid, inte bör åka ut ensam på.
Ingen jaktform torde ha uppvisat så många oavsiktligt avlossade skott som jakten ute bland skären. Klippor halkiga av is eller alger, sjögång och obalans i båt kräver en särskilt sträng vapendiciplin där laddade vapen endast får förekomma sittande i skjutskåren eller under iakttagande av största försiktighet när till exempel en skadad fågel ska avlivas från båt.
Två kända dödsskjutningar av sjöfågeljägare redovisades. I båda fallen handlade det om att den ene av jagarna flyttat sig bakom kamraten och inte uppmärksammat denne i skottögonblicket. I skåren sitter man alltid skuldra vid skuldra.

Tillvaratagande
Smakar sjöfågel tran? De båda föreläsarna avslutade med att hala fram en nyskjuten ejderguding och inför intresserade elever flådde Stefan Nilsson elegant och med nästan enbart fingrarnas hjälp den vackra fågeln och lossade de rejäla bröstbitarna och låren.
Tran luktar inte förklarade han, och är man noga med att avlägsna allt gult fett från köttet minskar man på smakeffekten. Den som inte är förtjust i sjöfågelsmak kan neutralisera denna genom olika behandlingar i mjölk, vatten svagdricka, eller lägga köttet i marinader.
En enda ejder blir en lagom middag för två personer, avslutades föreläsandet med, innan frågestunden vidtog.