I ett särskilt PM, som grundar sig på aktuella och inte särskilt lättolkade regelverk, har Jägareförbundet försökt bena ut vad som gäller.
Frilevande vilt, såväl däggdjur som fåglar, får oavsett om de fällts under jakt, avlivats till följd av skada, dödats av rovdjur eller påträffats döda hela eller i delar användas för utfodring av rovdjur, som åtel för att locka rovdjur eller som lockmedel i redskap avsedda för fångst av rovdjur.
Begreppet rovdjur ska tolkas i vid bemärkelse och därmed avses även andra djur exempelvis kråkfåglar som kan tillgodogöra sig materialet.
Vilt eller viltdelar får även lämnas kvar eller läggas ut i naturen utan att för den skull användas i jakt- eller viltvårdssyfte. Det innebär att räntan får lämnas kvar när det fällda viltet passats. Det är även tillåtet att till lämplig plats, exempelvis en åtel, förflytta ett vilt som trafikdödats.
Frilevande vilt får hanteras på detta sätt endast under förutsättning att utfodringen, åtlingen eller utläggningen sker inom den kommun där viltet fälldes, avlivades eller anträffades dött eller inom en kommun som gränsar till den kommunen.
Ytterligare en förutsättning är att det aktuella djuret inte misstänks vara infekterat med sjukdom som kan överföras till människa eller djur.
Även vild fisk som fångats i samband med fritids- eller husbehovsfiske får användas och hanteras på samma sätt som frilevande vilt. Det gäller dock inte odlad fisk eller fisk som fångats i kommersiellt syfte.
Ren räknas som tamdjur och får därför inte användas för utfodring eller som åtel. Sådant material får inte heller läggas ut i naturen. Samma sak gäller för hägnat vilt.
Att Jordbruksverket nu ändrat sina regler är en framgång för Jägareförbundet som ägnat stor möda åt att övertyga Jordbruksverket om att lätta på reglerna för vilt och fisk.
Trägen vinner, säger Jägareförbundets generalsekreterare Håkan Weberyd. Nu har vi i alla fall återfått möjligheterna att utan krångel använda avfall från den egna jakten och fisket för att åtla räv och beta fällor.
Bernt Karlsson