Regnet anländer först lite blygsamt, men dropparna blir snart fler. I morgonens första bleka och gråa ljus anländer ett gäng elever från Råneåskolan, naturbruksgymnasiet i Kalix och två nyblivna jägare från Luleå studentjaktklubb till Sveaskogs jaktområde Tjuvbäcken norr om Morjärv i Norrbotten.
Det är dags för Jägareförbundets årliga aktivitet Jakt för alla, en dag i jaktens tecken som genomförs i samarbete med Jägareförbundet Kalix, Norrbottens Stövarklubb, Norrbottens Beagleklubb, Sveaskog och Naturbruksgymnasiet i Kalix.

Ett fyrtiotal personer samlades i går morse i skogarna norr om Morjärv när Jägareförbundet arrangerade jakt för alla. Deltagarna fick bland annat prova på harjakt med stövare. Foto: Lars-Henrik Andersson

Stövare och beagle

Vid samlingen under de regntunga molnen görs en indelning av de olika ekipagen. Två finnstövare och två beaglar samt en norrbottenspets ska släppas i skogarna.
Jere Koivuma, Anton Bjarnestig och John Malmström, alla elever vid Kalix naturbruksgymnasium, hänger på Niklas Lundberg och hans norrbottenspetstik Tina.
Innan Tina släpps berättar Niklas Lundberg lite kortfattat för eleverna om hur jakt med trädskällare går till och om de hundraser som används vid jaktformen.

Fågelkontakt

När vi kommer fram till området där vi ska jaga kan vi konstatera att det kommer bli en blöt jaktdag. Det börjar regna lite mer när vi söker oss ner i skogen. Tina försvinner raskt ut på en sökrunda. Vi färdas i sydlig riktning och det dröjer inte länge förrän den första fågelkontakten är ett faktum. Men det blir inget längre ståndskall. Fågeln flyger och Tina fortsätter att söka.

Tina ute på sök. Foto: Lars-Henrik Andersson

– Här ser ni att hon känner fågel, säger Niklas och pekar mot hunden som ivrigt nosar i en fågellöpa vid en myrkant. Det bästa är när hunden får jobba i en fågellöpa, finna fågeln och förhoppningsvis skälla fast den i trädet till dess jägaren anländer.
Eleverna lyssnar intresserat. Det här är deras första skogsfågeljakt med trädskällare.
Snart hör vi Tina på nytt. Nu låter ståndskallet mer bestämt. Taktfast. Tiken har hittat fågel och nu kommer den svåra biten; ansmygningen in mot ståndskallet.

Niklas Lundberg, jaktvårdskonsulent, lyssnar på ståndskallet. John Malmström, ti v, ska strax få påbörja ansmygningen. Foto: Lars-Henrik Andersson

Vi når en myr och gör halt. Knappt två hundra meter bort, på andra sidan myren, skäller Tina.

Gör oss redo

Vi gör oss redo och påbörjar ansmygningen. Vi viskar till varandra och inser ganska snart att vi måste komma in mot ståndskallet från ett annat håll och inte direkt från myren.
Vi smyger hukande i myrkanten och gör en kringgående manöver och kommer över på ”fast” land väster om platsen där Tina skäller fågeln. Vi ser att det är gallrat och nu kryper vi fram. Sakta, sakta. Vi har täckt för ansikte och händer. En skogsfågel har en bra position från trädet att upptäcka en annalkande fara. Vi ålar fram sista biten upp mot den lilla skogsbacken där ståndskallet ljuder. Vi är nu genomblöta. Men det märker vi inte av när vi närmar oss ståndskallet. Tinas skall har förhoppningsvis sövt fågeln.

John Malmström har gjort sig redo. Regnet gjorde det dock svårt att hålla kikarsiktets linser torra. Foto: Lars-Henrik Andersson

Vi ser ut en gran som ålar fram till. Kikarspaningen ger inget resultat. Vi ser Tina skymta mellan träden längre fram. Ny ålning mot nytt träd. Försiktigt lyfter vi på kikarna och spanar. Nu ser vi vilket träd Tina markerar, en relativt smal yngre tall som lutar en aning.
Jag pekar och viskar till John att fågeln förmodligen sitter i lutande tallen cirka femtio meter längre fram. John spanar i kikaren och tror sig till slut kunna se konturerna av fågeln. När skogsfågeln sitter högt i grenverket är de inte lätta att upptäcka. Men John lyckas lokalisera fågeln men får inget bra stöd för vapnet. Han har även svårt att se den i kikarsiktet på grund av imma och regn.

Bättre sikt

– Vad tror du om att jag ålar till den där stubben, viskar John och pekar på en stubbe en dryg meter till höger om oss.
– Pröva du det om du får bättre sikt och stöd därifrån, viskar jag tillbaka. Kom ihåg att inte titta upp förrän du ska skjuta.
John och jag ålar försiktigt till den nya positionen. Jag kikarspanar samtidigt mot fågeln och upptäcker att det är en tjädertupp. Den sitter vänd med bredsidan mot oss. Jag sneglar mot John som tittar i kikarsiktet, vänder sig mot mig och gör tummen upp.
I kikaren ser jag tuppen falla tungt i smällen.

Tuppen föll i skottet och Tina ger några glädjeskall. Foto: Lars-Henrik Andersson

Jag studsar upp och rusar fram mot John och klappar om honom.
– Jädra vad bra gjort, utbrister jag.
Niklas gratulerar också och John är ett enda stort leende. Han tror inte sina ögon när vi kommer fram till tuppen som Tina redan nosar och nafsar på.
– Bra Tina, duktig Tina!
Vi berömmer, klappar om henne och bara njuter av stunden.
– Det här är mitt första vilt. Det var otroligt spännande och roligt, säger John som kommer anmäla sig till en ungdomsjakt med trädskällare i oktober.