Ett exempel är de skötselplaner som älgskötselområdena ska upprätta och följa och som vart tredje år ska granskas av länsstyrelserna. Här förekommer stor variation i uppföljningsarbetet. I en del län har viltvårdsnämnderna enats om en strategi för skötselplanerna med en viss målsättning, i andra inte.
Jägareförbundet har en modell för sådana skötselplaner, och vi upplever att den togs emot mycket bra av länsstyrelserna, kommenterar Erik Ludvig Berggren, sammankallande i klövviltsgruppen för Jägareförbundet Syd.
En fördel med att skapa en länsövergripande samsyn är också att det bäddar för en framtida lösning med stora viltförvaltningsområden, tillägger han.
Som ett led i den processen avser klövviltsansvariga jaktvårdskonsulenter att ta fram lämpliga gränsdragningar ur viltbiologiskt hänseende för älgförvaltningsområdena. En uppgift som måste ske i nära samråd med kretsar, lokala samråd och länsföreningarnas jakt- och faunagrupper.
Att Jägareförbundet och länsstyrelserna nu har möjlighet att använda gemensamt kartmaterial i datahanteringen underlättar i det avseendet.
Vid mötet diskuterades även länsstyrelsernas varierande hållning till inrättandet av B-licensområden.
I och med att det blivit vanligare med höjda arealkrav för att få en A-licens har antalet B-licenser på sina håll ökat. Men i exempelvis Jönköpings län tillåts inte ett tidigare A-område som drar sig ur en storlicens eller älgskötselområde att bilda ett B-område. Där är man hänvisad till att bilda E-område eller vara oregistrerat område.
Här finns förvisso lagstiftning att ta hänsyn till, men det vore ju önskvärt att hanteringen var likartad mellan länen, säger Erik Ludvig Berggren.
Ett tredje spörsmål var de varierande jakttiderna. I Östergötland får älg jagas till och med februari, medan flertalet andra län har jaktstopp i december/januari. Därtill förekommer varianter på jakttid för olika licensområdestyper.
Jägareförbundet fick i uppdrag av länsstyrelserna att se över frågan, säger Erik Ludvig Berggren.
Gunnar Nilsson