Det här projektet kan få stor genomslagskraft på skogsbruket i framtiden, tanken är att bättre nyttja alla möjligheter som finns på markerna, säger Sofia Hammarskjöld som är upplåtelseansvarig för jakt i Götaland inom Sveaskog.
Viltfoderprojektet ingår som delprojekt i ett större forskningsprogram om vilt och skog som drivs av SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.

Fodermärgkål
Johan Månsson, som är forskare på institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU håller i försöken på Sveaskogs marker.
Här i Misterhult studerar vi foderproduktionen på viltåkrar. I år tittar vi på fodermärgkål men vi undersöker också effekterna av viltåkrarna på omgivande skog, säger han.
Johan Månsson påpekar att forskningen till exempel kan komma att visa om det blir mer betande i skogen i närheten av viltåkrar och hur långt den effekten i så fall går att påvisa.
Om vi kan påvisa det kan en lärdom bli att man bör undvika att ha viltåkrar med fodermärgkål i närheten av ungskog, säger han.
I de övriga områdena, (Råneå, Furudal, Sorsele och Malingsbo-Kloten) studerar man inte viltåkrar utan andra skogliga åtgärder för att förbättra viltfoderproduktionen.
Dessa åtgärder kommer man också att studera i Misterhult.
Det kan till exempel handla om att bredda skogsbilvägar och att öka viltfoderproduktionen i ledningsgator och kantzoner.
Försöken kommer att pågå i tre år och möjligen blir det en förlängning med ytterligare tre år efter det.
Det finns inte så mycket forskning gjord på det här, säger Johan Månsson.

30 burar
Lovisa Nilsson är student på SLU och gör sitt examensarbete om just produktionen av viltfoder på viltåkrar och hur mycket som konsumeras av viltet. För att kunna jämföra foderproduktionen med eller utan betning har man satt ut 30 burar i Misterhults kronojaktsområde där fodermärgkålen växt utan att viltet kunnat beta och skillnaden är påtaglig. Inne i burarna växer fodermärgkålen hög och tät men utanför är det mest ogräs.
Jag har bara hittat någon enstaka planta utanför buren som var tio centimeter. Det här visar på ett problem för viltet hade ju behövt fodermärgkålen under hösten, säger Lovisa Nilsson. Hon klipper och väger fodermärgkålen i burarna för att sedan kunnat se hur mycket biomassa som producerats.
Nästa år kommer vi att fortsätta forskningen här med klövervall eller grönfoderraps på viltåkrarna, säger Johan Månsson.
Ola Antonsson