I Jägareförbundets allmänna uppdrag ingår tillhandahållandet av eftersökshundar vid trafikolyckor. För att öka kunskapen om träningsmetoder för eftersökshundar har förbundet startat ett projekt kring inlärningsmetoder.
Hundar kan som bekant följa individuella doftspår av en människa, vilt eller annan hund under långa perioder. Men trots dessa imponerande spårningsegenskaper misslyckas många eftersök på trafikskadat vilt utan förklaring.
De traditionella formerna av spårhundträning bygger på utläggning av doftspår med en viltdel som släpas och blod som appliceras längs spåret. Ett problem vid inlärningen är att människan som lägger ut spåren lämnar ett eget doftspår. Detta gör att det ibland är svårt att avgöra om hunden följt människans spår, doften av blodet eller det släpade viltet/klöven.
Inom polisen och militären används inlärningsmetoder för att träna hundarna att spåra upp enskilda individer, vars spår de presenteras för vid spårningens inledningsskede.
Inlärningen sker i ett laboratorium, där olika dofter presenteras för hunden i en planka med försänkningar där dofterna placerats. Hunden undersöker de olika doftspåren, men uppmuntras när den kommer i kontakt med den rätta doften.
Nu ska den militära och polisiära hundträningsmetoden utvärderas som träningsmetod för eftersökshundar. Projektet sker i samarbete mellan Uppsala Universitet och Jägareförbundet.
Försöken utförs under en treårsperiod, med start under våren 2008. Projektet ska i första hand testa om hundens framgång vid eftersök förbättras jämfört med traditionella träningsmetoder, men även användas för att utvärdera om spårträning med individuella doftspår förbättrar hundens möjlighet att spåra individer i flocklevande vilt. Det övergripande målet med det projektet är att öka andelen framgångsrika eftersök.
Försöken genomförs i samarbete med ett tiotal erfarna eftersöksjägare. Dessa äger idag minst en dokumenterad eftersökshund som är intränad efter traditionella metoder. De har eller är på gång att skaffa en unghund, som de är villiga att träna med den nya metoden, baserad på individuell inlärning. De redan intränade hundarna kommer att användas som referensgrupp.
Fältstudierna kommer att genomföras på Ringsö i Södermanlands skärgård. Ringsö håller en stor dovviltstam. Ett antal dovhjortar kommer sedan att förses med GPS-sändare. I samband med sövningen samlas doftprover att från hjortarna. Dessa kommer att användas för träning av de unga eftersökshundarna. Exakt hur hunden klarar av att spåra dovviltet ska kontrolleras mot deras faktiska rörelsemönster, som skickats via GPS.
Såväl den gamla som den nyintränade hundens förmåga att göra eftersök efter påskjutet och/eller trafikskadat vilt kommer också att ingå i studien. Hunden bär GPS-sändare under eftersöket. Här samlas bland annat information om hur långt hunden spårat samt tidsåtgång till slutfört eftersök.
Mia Håkansson
Carl-Gustaf Thulin