Tidigt i våras berättade Svensk Jakt om den på många håll dramatiska minskningen som många minkjägare noterat. Efter denna artikel har forskaren Sara Persson fått en mängd rapporter från olika håll och de flesta tyder på att det är minskning som gäller. Men inte överallt. Längs Gävlebukten tycks antalet ha ökat liksom i Kosterarkipelagen i norra Bohuslän.

Tidsödande
Det är en mycket tidsödande forskning hon håller på med och den misstanke som flera jägare har att det är miljögifter som ligger bakom vill man gärna få bekräftad.
Sara Persson har nu sökt pengar för fortsatt forskning. Siktet är inställt på att få fram ett bra svar på orsaken till minskningen under hösten. Hon har inget emot att få kontakt med flera minkjägare eller kustbor i allmänhet som kan berätta om sina iakttagelser.

Fler projekt
Sara Persson har fler intressanta forskningsprojekt på gång om minkar.
Det närmsta året ska vi försöka testa ett stort antal vilda minkar för en sjukdom som heter plasmacytos eller aleutian disease, säger hon. Det är en kronisk och så småningom också dödlig sjukdom orsakad av ett parvovirus. Sjukdomen finns ibland på minkfarmer och teoretiskt sett skulle utsläppta minkar eller rymlingar kunna sprida sjukdomen till den vilda populationen.
Undersökningen görs som ett examensarbete av veterinärstudenten Mia Tjernström.
En forskargrupp i England har tittat närmare på minskningen i England. Där undersökte man om det fanns ett samband mellan förbudet mot minkfarmer under tidigt 2000-tal, mängden illrar och mängden uttrar. Av de tre var det bara uttern som verkade ha inflytande på minkpopulationen. I undersökningen togs inte hänsyn till faktorer som jägarinsatser, miljögifter eller sjukdomar.
Karl-Eric Magnusson