När Naturvårdsverket nu förespråkar en aktiv förvaltning av kronviltet tycker viltforskaren Anders Jarnemo att man slagit in på rätt linje.
– Det är mycket positivt att Naturvårdsverket tydligt tar ställning för en förvaltning av kronvilt. Vare sig man vill se kronviltet som en värdefull resurs och en naturlig del i vår fauna, eller om man vill komma tillrätta med skador, så är detta den väg man bör gå, säger han. 
Alternativet som diskuterats, att införa allmän jakt, hade enligt Jarnemo lett helt fel.
– Med allmän jakt gör man valet att inte förvalta arten. Det hade varit katastrofalt, säger Anders Jarnemo.

Ett alternativ
I utredningen som Naturvårdsverket överlämnade till landsbygdsministern i fredags utesluter man inte förslaget från LRF med flera, om att införa en lång allmän skyddsjakt på kalv. Något som Anders Jarnemo är kritisk till.
– En nio och en halv månader lång allmän skyddsjakt på kalv på eget initiativ, nämns som ett alternativ. En sådan kalvjakt skulle kraftigt försvåra arbetet i kronhjortsskötselområdena och minska incitamentet att gå med i ett skötselområde. 
Jarnemo jämför med hur planeringen inom älgskötselområden skulle försvåras om det blev oreglerad allmän jakt på älgkalv under nästan hela året. 
– Lyckas man införa detta kalvskytte på kronvilt är det väl troligt att man vill ha det för älg också. Älgen är ju trots allt det hjortvilt som står för de mesta skadorna i både gröda och skog, säger Anders Jarnemo.

Kron och älg tillsammans
Att samordna förvaltningen av kron och älg i samma skötselområden som Naturvårdsverket nu föreslår är rätt väg att gå, menar Anders Jarnemo. 
Cirka 80 procent av kronhjortsskötselområdena är också älgskötselområden. Rutiner för administration och arbete, som till exempel inventeringar, finns redan.
– Men man måste ha klart för sig att även om det finns administrativa fördelar med att förvalta älg och kronvilt inom samma system, är det två arter med olika ekologi. I den praktiska förvaltningen och jakten måste man ta stor hänsyn till att arterna skiljer sig åt.
Jarnemo hoppas att Naturvårdsverkets förslag innebär en bättre granskning och utvärdering av förvaltningen i kronhjortsskötselområden, och att det i sin tur innebär att skötselområdena får bättre stöd och rådgivning. 
– Många kronhjortsskötselområden fungerar bra idag, men det finns också många där det är sämre. Ett problem är ofta att mål, planerad avskjutning och genomförd avskjutning inte harmonierar, säger Anders Jarnemo.  

Ingen egen stam
Ett problem, som en samordning med älgförvaltningen kan åtgärda, är att kronhjortsskötselområdena i regel är för små för att förvalta en egen population. I vilket fall vad gäller handjuren. 
– Men då måste kunnigheten om kronvilt kraftigt öka i dagens älgförvaltningsgrupper, och skötselområden säger Anders Jarnemo.
Enligt Jarnemo finns utbildningsbehovet både hos jägare och markägare som viltförvaltningsdelegationer och myndigheter. 
– Det finns också behov av att ta fram tillförlitliga och praktiskt genomförbara inventeringsmetoder – tyvärr går det inte bara att planka de metoder som används för älg. 
– Ett annat stort behov är att utveckla åtgärder för att motverka skador på skog och gröda. Det är därför mycket positivt att utredarna lyfter fram behovet av kunskap, inventeringsmetoder och skadeförebyggande åtgärder. Det borgar för en faktabaserad och adaptiv förvaltning, säger Anders Jarnemo.