Älgarnas betesskador på tallungskogar har fått många skogsägare att se rött. De stora skogsbolagen går också med jämna mellanrum ut och kräver minskad älgstam med hänvisning till älgarnas framfart i tallplanteringarna. Därtill diskuteras mängder av metoder för att minska skadorna.
Men Gunnar Eriksson, ordförande i Mickelsvattnets viltvårdsområde, har inte varit rädd för att sticka in näsan i detta surrande getingbo. På kort tid har han lanserat två förslag som syftar till att minska betesskadorna som samtidigt skapar mer viltbete.
– Det första förslaget går ut på att samodla gran och tall. Där tallen företrädesvis sås och granen planteras. Granen får då ett försprång på några år som kompenserar för tallens snabba tillväxt under de första åren. Trädslagen kommer sedan att ge varandra en ömsesidig kvalitetsdaning, säger Gunnar Eriksson.
– Vitsen med principen är att vi skapar mycket foder parallellt med att skogsekonomin blir god, även vid ett högt betestryck. Det sistnämnda klaras genom att det under alla omständigheter blir en grantimmerskörd.
Inom Mickelsvattnets viltvårdsområde har stämman beslutat att stimulera den föreslagna produktionsmodellen med ett stöd på 1 000 kronor per hektar till de markägare som väljer att etablera skog enligt den redovisade principen.Älgjägarna kommer att stå för kostnaderna.
– Det andra förslaget går ut på att man kan planera var stickvägarna i granplanteringarna, som ska användas vid gallring, ska gå redan när man planterar. Då kan stickvägarna sås med tall. Detta långbord av tall leder till ett minskat betestryck i de rena tallplanteringarna, samtidigt som viltbetet ökar, säger Gunnar Eriksson.
Magnus Rydholm