Djurskyddsinspektörernas Riksförening är en sammanslutning för kommunernas djurskyddsinspektörer. Det är efter att, som man skriver, flera medlemmar vid kontakter med veterinärer som man uppmärksammats på problemet med dödade och skadade hundar vid vildsvinsjakt.
Vi har fått uppfattningen att problemen är vanligast i samband med så kallade säljjakter där ett stort antal hundar släpps samtidigt för att skapa många skottillfällen, skriver djurskyddsinspektörerna till Naturvårdsverket.
Jägareförbundet biträdande riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné ifrågasätter underlaget djurskyddsinspektörerna hänvisar till. Han menar att det är ett generellt problem, och att det inte är meningsfullt att peka ut enskilda hundägare vid särskilda jakter.
Att det finns problem med hur hundar används vid jakt på vildsvin har Jägareförbundet också noterat i sitt remissvar på Naturvårdsverkets vildsvinsutredning, säger Daniel Ligné.
Att det finns problem med hundanvändningen, tycker inte Daniel Ligné är särskilt konstigt.
Jag vill säga att det är ganska naturligt. Vildsvinet är ett nytt vilt som kommit snabbt och på bred front på bara några år. Det tar tid att gaffla in lämpliga hundar och utveckla avelsverksamheten i en riktning som gör att vi får fram lämpliga vildsvinshundar.
Ligné jämför med hur det var i mitten av förra seklet när rådjuren spred sig i landet.
Då hade vi en intensiv diskussion som ledde fram till att både avel och dressyr inriktades på att få fram rådjursrena stövare, samtidigt som kortbenta, långsamma, hundar började användas vid rådjursjakt. Men det var en process som tog sin tid. Vi jägare måste tillsammans med hundklubbar och andra arbeta för att få fram hundar som är lämpliga vid vildsvinsjakt. Men det går inte att lösa problemet över en natt, säger Daniel Ligné.
I svaret på djurskyddsinspektörernas brev konstaterar Naturvårdsverket att man beaktar vad som framförs i den vildsvinsutredning som man för närvarande arbetar med.
Jan Henricson