Fästingsjuka orsak till få älgkalvar?
Älgkalvarna på Öland upplevs vara färre än de borde vara. Är orsaken den fästingburna sjukdomen anaplasmos? Det ska ett forskningsprojekt under ledning av Statens veterinärmedicinska anstalt ge svar på.
Bakgrunden till misstanken är, som Svensk Jakt tidigare berättat, en veckogammal älgkalv som hittades död sommaren 2005 och som efter kontroll av SVA visade sig vara smittad av bakteriesjukdomen anaplasmos, tidigare benämnd ehrlichios.
Detta fall, i kombination med att säsongens jakt efter älgkalv gått oväntat trögt och att Öland allmänt har riklig förekomst av fästingar, fick jägarna att vända sig till SVA med förfrågan om närmare utredning.
Vi fick gensvar direkt och har redan fått tillgång till material för att kunna ta prover, berättar Magnus Johansson, vice ordförande i Mörbylånga älgskötselområde.
Alla djur är aktuella för provtagning, både kalvar och vuxna älgar. Under våren och sommaren ska prover tas om några älgar förolyckas. Till hösten är planen att jakten på vuxna älgar ska återupptas efter fyra års uppehåll.
Förutom blodprov ska det från älgkorna samlas in livmödrar och äggstockar. Från handjuren kommer eventuellt testiklar att samlas in.
På proven från korna kan vi se dels om de är dräktiga, dels om de har haft kalvar tidigare med ledning av ärrbildningar. Det vi vill veta om tjurarna är om fertiliteten är nedsatt, berättar Jonas Malmsten på SVA.
Metoden för att upptäcka bakterien anaplasma är säker, finns den hos djuret så hittas den.
Vi kommer förstås också att titta på fästingarna för att se om det handlar om olika arter. Vi vet att det finns en art på Gotland som verkar vara mycket benägen att bära på anaplasma, tillägger Jonas Malmsten.
Påträffas döda älgkalvar under sommaren tas det givetvis prover, men svårigheten är att upptäcka dem.
Det har tidigare inte forskats kring anaplasmos, i folkmun kallat fästingfeber, på vilt i Sverige. Däremot har det bland annat i Norge gjorts undersökningar både på rådjur och älg. Resultat finns även från tamboskap.
Det är känt att mjölkproduktionen kan avstanna hos smittade moderdjur, att fertiliteten kan sjunka och att immunförsvaret blir sänkt. Mottagligheten för sjukdomen skiljer sig mycket, en del individer återhämtar sig snabbt medan en del dör, berättar Jonas Malmsten.
Det är inte ovanligt att fästingfeber drabbar hundar, hästar och nöt. Även människor kan få sjukdomen. Botemedlet är antibiotika.
Under sommaren kommer jaktledarna i Ölands bägge älgskötselområden att utbildas i provtagning. Jägarna ser med stor spänning fram emot utfallet av projektet.
Det ligger både i vårt intresse och är vårt uppdrag att hjälpa till. Öland är dessutom en ypperlig plats för studien, eftersom det rör sig om en isolerad population, summerar Jonas Malmsten.
Gunnar Nilsson
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.