Fågelinfluensan är ett samlingsnamn för olika virusformer som förekommer i fåglar. Namnet fågelinfluensan kommer sig av att detta är en mellan fåglar smittsam sjukdom och har vid ett antal tillfällen tillfogat fågeluppfödningar och i vissa fall vilda fågelbestånd onormalt hög dödlighet. En av dessa virusformer (HP-H5N1) har visat sig kunna sprida sig till människor och detta har skett vid flera tillfällen i Sydostasien. Nyligen hittade man också denna virusform i sydvästra Sibirien och Turkiet. Denna spridning kan ha skett med hjälp av flyttande fåglar. Människor kan smittas via nära kontakt med sjuka fåglar eller deras avföring.

Trots flera utbrott av fågelinfluensa i fågelbesättningar i Sydostasien sedan 1997 har man inte kunnat hitta några tecken på att smittan spridits mellan människor.

Men fågelinfluensa är inte den enda sjukdom som kan spridas från fåglar. Även om risken för att bli smittad av en infekterad fågel är liten bör man vidta försiktighetsåtgärder för att minska risken ytterligare. Som alltid vid jakt, slakt och tillagning av fågel bör man vara noga med hygienen, vistas i välventilerad miljö vid slakt, undvika spill och stänk, samt tvätta händer och redskap noga efter kontakt och tillaga köttet väl. Upphettning av fågelkött och ägg till 70◦ C är ett effektivt sätt att avdöda influensavirus och andra sjukdomar som till exempel salmonella.

I nuläget kan fågelinfluensaviruset betraktas som ett problem framförallt för fågeluppfödningar. Jägare kan fortsätta sin jakt på fågel som tidigare och äta köttet från skjutna fåglar.

De uppgifter som förekommit i media om att 20% av änderna på Öland skulle bära på fågelinfluensavirus beror på att man hittat andra, för människa ofarliga virusstammar, som inkluderas i samlingsnamnet fågelinfluensa hos dessa fåglar. Inga prover har kunnat visa på HP-H5N1-viruset som är farligt för människor.

Under vissa förutsättningar har ofarliga virusstammars kemiska uppbyggnad förändrats och därefter kunnat spridas till människor. Detta har skett i tamfågeluppfödningar i Holland och Italien och har lett till sjukdom hos personal och även ett dödsfall. Man känner hittills inte till att någon människa smittats direkt av vilda fåglar.

Jägarkåren kan utgöra en tillgång för att upptäcka eventuell framtida spridning av sjukdomar bland fåglar. Genom att rapportera fåglar med onormalt beteende och eller andra indikationer på sjukdom till berörda myndigheter kan spridning upptäckas på ett tidigt stadium. Det ligger också på jägareorganisationerna att se till att information sprids och undvika att vilda fåglar får en stämpel som smittspridare.

Om du hittar döda fåglar som du bedömer att det är meningsfullt att undersöka, kontakta SVAs avdelning för vilt, fisk och miljö, telefon 018-67 40 00 (växel), och diskutera bästa sättet att ta tillvara och sända in materialet.

Texten är framtagen i samarbete med Anders Wallensten läkare och influensaforskare i Kalmar.

Vilt och Vetande