Bakgrunden är att Djurens Rätt avdelning Gävle-Sandviken överklagade Naturvårdsverkets beslut om licensjakt på sex lodjur i Gävleborgs län 2014. Man begärde dessutom att förvaltningsrätten skulle stoppa jakten till dess överklagandet behandlats av domstolen.
Men förvaltningsrätten ansåg inte att Djurens Rätt har rätt att överklaga jaktbeslut. Av samma åsikt är Naturvårdsverket som är motpart i frågan.

Uppfyller inte kriterium
Djurens Rätt nöjde sig inte med detta besked utan gick vidare till kammarrätten som nu slagit fast att föreningen inte har talerätt i jaktfrågor.
I sin skriftväxling med kammarrätten menar Djurens Rätt att man inte gör någon skillnad mellan tama och vilda djur. På samma sätt som andra miljöorganisationer arbetar man med att skydda dem från de skador som jakten orsakar djurens livsmiljöer.
Naturvårdsverket är av en annan mening. För att ha talerätt ska en förening ha som huvudsakligt ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen. Djurens Rätt uppfyller inte detta kriterium, hävdar verket i sin inlaga till domstolen.

Ingen naturorganisation
Och kammarrätten går på samma linje. Även om Djurens Rätt Gävle-Sandviken arbetar för att avskaffa förtryck mot bland annat rovdjur ”kan föreningens huvudsakliga ändamål enligt kammarrättens mening inte anses vara att tillvarata naturskydds- eller miljöintressen”, skriver man i utslaget.
Enligt domstolen har Djurens Rätt inte heller på något annat sätt visat att lojaktbeslutet påverkar föreningen på ett sätt som gör att man ska ha talerätt vid domstol.
Kammarrättens beslut kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen där det krävs prövningstillstånd för att frågan ska tas upp till behandling. Det vill säga att man anser att det är ett ärende som är av vikt för rättstillämpningen.