Naturvårdsverket driver en egen agenda i rovdjurpolitiken. Detta kan inte undgå någon, inte ens Björn Isaksson.

Detta kan bara hända om regeringen är så flat och så rädd för miljörörelsen att man inte vågar agera – eller så håller man i hemlighet med, men låter tjänstemännen ta smällen.

Det är alltid en kommande utredning som ska lösa frågan. Alltid är det i framtiden som lösningen ligger – detta medan vargstammen växer och växer och fler och fler människor får sin livsmiljö mer eller mindre förstörd.

Personligen har aldrig varit mer vilse i frågan om vilket parti jag ska stödja i nästa val. Tidigare har frågorna legat kring några procent skatt hit och dit, vem som kan skapa mest tillväxt etcetera.

Nu handlar det helt plötsligt om jag överhuvudtaget ska kunna forsätta med min fåruppfödning, om ungarna i framtiden ska tillåtas rida eller för den delen promenera till grannarna utan övervakning.

Ska jag i framtiden inte kunna gå ut på mina marker med jaktvapen utan att riskera att bli godtyckligt anmäld för ”förberedelse för grovt jaktbrott” av någon övernitisk naturbevakare?

Underskattat frågan
Nej du, Björn Isaksson, jag tror att våra politiker gravt har underskattat betydelsen av denna fråga. Jag tror att de barnsligt naivt trott på miljörelsens propaganda om ”varghatare” och vargens generella förträfflighet.

Tiden för utredningar och diskussion är ute. Nu är det dags att ta ton mot Naturvårdsverk, EU och miljörörelsen.

Om så inte sker kan jag bara förutsätta att våra politiker egentligen stödjer miljörörelsens aganda: vargens utbredning samt en utslagning av gröna näringar och landsbygden generellt.

Fredrik Roos, Vikbolandet