En väsentligt större acceptans måste skapas för rovdjurspolitiken. I annat fall kommer den illegala jakten bara att fortsätta, menar Brå. Själva saknar man kompetens för att föreslå konkreta förändringar menar myndigheten dock.

– Det är mycket positivt att Brå kommit till denna slutsats och vi ser nu fram emot rovdjursutredningens förslag. Vi anser att de nuvarande minimimålen för rovdjur bör rivas upp och ersättas av regionala maximimål, samt att beslut om rovdjur ska tas på lokal nivå, kommenterar Håkan Weberyd, Jägareförbundets generalsekreterare.

Samtidigt som Brå drar slutsatsen att den nuvarande politiken saknar förankring, menar man att kritiken från bland annat Jägareförbundet mot rovdjurspolitiken, kan bidra till att öka acceptansen bland jägare för illegal jakt på stora rovdjur.

Men Brå vill också ändra synen i lagstiftningen så att koncentrationen läggs på de verkliga jaktbrottslingarna, de som medvetet skjuter rovdjur. Att fälla dem som försvarar sina tamdjur för grovt jaktbrott saknar stöd i den allmänna rättsuppfattningen och ökar bara konflikten i rovdjursfrågan, skriver Brå. Myndigheten vill därför införa begreppet otillåten skyddsjakt för sådana fall, med en lindrigare straffskala. I den mån detta alls behövs längre, sedan paragraf 28 ändrats i jaktförordningen.

Brå slår fast att det är en liten grupp som ägnar sig åt illegal jakt. En del gör det medvetet riktat mot rovdjuren, andra gör det om tillfälle bjuds.

Den sociala kontrollen, tillsammans med en utbredd ovilja mot rovdjurspolitiken bland jägare och samer, leder till att jaktkompisar och grannar håller tyst, menar Brå.

Det finns även lojalitetskonflikter inom polisen som försvårar utredningen av de brott som anmäls, påstår Brå.

Den illegala jakten på rovdjur är omfattande, enligt de siffror som viltforskarna presenterat.

– Vi tar avstånd från all illegal jakt oavsett vilka arter som avses. Men det är synd att Brå utan vidare accepterar dessa siffror. Det finns ju faktiskt inte särskilt starka belägg för att den illegala jakten är så omfattande. Samtidigt är ju varje illegalt dödat rovdjur ett nederlag för rovdjurspolitiken, så ur den aspekten spelar omfattningen inte så stor roll, säger Håkan Weberyd.

Trots de påstått många brotten är de anmälda brotten mycket få, och de fällande domarna ännu färre. Av 344 anmälningar om illegal jakt och jakthäleri med stora rovdjur under åren 1995–2005 fälldes 21 personer i sammanlagt 19 fall av konstaterade brott. Av dessa personer hade tio anmält sig själva.

WWF sponsrade undersökning av jaktpressen

I en särskild studie, delfinansierad av Världsnaturfonden, WWF, har Brå granskat dagspressen i rovdjursområdena plus Dagens Nyheter och dessutom två jakttidskrifter. Svensk Jakt är en av de analyserade tidskrifterna.

Brå har velat studera hur rovdjuren och rovdjurskonflikten skildras i medierna. Man har som väntat funnit att medierna har ett konfliktperspektiv, och att det ofta är de som drabbats av rovdjuren på något vis som kommer till tals.

Att vargen, vilket är det djur som skapar mest konflikter, får mest utrymme är inte oväntat.

– Det finns mellan raderna i rapporten en slags kritik mot vårt sätt att skildra rovdjuren och de konflikter de skapar, en kritik som skarpt måste ifrågasättas utifrån ett pressfrihets- och yttrandefrihetsperspektiv, säger Svensk Jakts chefredaktör Jan Henricson.

– Om vargen dödar jägarnas hundar, och dessutom konkurrerar om viltet, är det inte så konstigt att det finns en hel del kritiska artiklar om varg i Svensk Jakt och Svensk Jakt Nyheter, fortsätter Jan Henricson. Brå menar att vi speglar vargen ur ett negativt perspektiv. Negativt för vem kan man undra. Sett ur de drabbade djurägarnas synpunkt är publiciteten inte negativ, även om händelsen är det.

– Sedan tycker jag att Brå övertolkar vissa resultat. Att bilder av visst slag väljs beror på att tillgången på bilder av frilevande varg är näst intill obefintlig, medan däremot tillgången på björnbilder är god. Det blir näst intill skrattretande att göra stor sak av det.

– Men kanske beror det på att ett särintresse har varit med och finansierat medieanalysen. Det är anmärkningsvärt att WWF kunnat delta som finansiär av Brås rapport, och kanske också påverkat den genom en referensgrupp, framhåller en mycket kritisk Jan Henricson.

– Det är ungefär som om vi skulle finansiera en Brå-granskning av hur jaktmotståndare skildras i medierna och av hur sabotage mot jägares bilar och jakttorn skildras i deras organisationstidskrifter.

– Jägareförbundet och därmed Svensk Jakt har varit kritisk mot hur rovdjurspolitiken utformats och har velat ha ändringar och vill ha ytterligare förändringar i den. Att detta då ska recenseras av den statliga myndigheten Brå med stöd från ett särintresse som oftast har motsatt sig sådana förändringar, är inget annat än stötande ur demokratisk synvinkel, säger Jan Henricson.

Bertil Lundvik