Domen ska dock inte blandas ihop med det brott som bilisten begick mot staten när kollisionen inte genast rapporterades till polisen. För denna förseelse har bilisten tidigare under året dömts till dagsböter på drygt 2 000 kronor.
Tvistemålet i tingsrätten gällde i vilken mån bilisten hade orsakat jakträttshavaren skada eftersom denne på grund av tidsfördröjningen inte kunde tillgodogöra sig köttet, samt på polisens uppmaning haft att göra ett eftersök som varit förenat med såväl risker som uppoffrande av tid och pengar. Vildsvin räknas inte som statens vilt, så någon eftersöksersättning har inte utgått från centralt håll.

Första gången
Eftersom det är första gången som en jakträttshavare driver ett mål av det här slaget är det principiellt intressant. Vem äger egentligen ett vildsvin när det ligger dött efter en viltolycka? Och har jakträttshavaren lidit någon sak- eller förmögenhetsskada när djuret inte kan nyttjas på grund av någons försummelse?
När det gäller köttvärdet skriver tingsrätten i domen att jakträttshavaren har rätten att tillgodogöra sig vildsvinet så som det återfinns. Denna rättighet är dock inte att betrakta som en äganderätt som innebär att skada uppkommer om köttet är förstört. Därför har tingsrätten avslagit skadeståndsanspråket.
Beträffande eftersöket menar tingsrätten att jakträttshavarens kostnad är att betrakta som en förmögenhetsskada. Sådan är dock bara ersättningsgill i samband med brott, menar rätten, och framhåller att det är ostridigt att bilisten inte varit oaktsam, varför heller inget brott begåtts. Därmed avslås även detta ersättningskrav.
Gunnar Nilsson

Jakträttshavaren överklagar
Jag kommer att överklaga domen till hovrätten! Jakträttshavaren i vildsvinsmålet i Linköping tvekar inte att driva ersättningsfrågan till sin spets.
Det är så mycket luddigheter och gluggar i domslutet att det måste till en djupare analys.
Jakträttshavaren menar att han absolut vållats skada när ett stort vildsvin på hans mark förvandlats från mat till kadaver enbart på grund av en okunnig eller slarvig eller rent av brottslig bilist.
Hade skadan anmälts i tid och jag hade återfunnit vildsvinet i slamsor hade jag inte protesterat. Det här handlar om princip. Jag har helt enkelt berövats möjligheten, anser han.
Jakträttshavaren ser gärna att frågan blir ordentligt utredd i hovrätten. Då blir också ett rättsutslag prejudicerande i större omfattning än i tingsrätten.
Att felande bilister kommer lindrigt undan på jakträttshavares bekostnad, och generellt sett också får ut försäkringspengar för bilskadan trots sen anmälan, vilket är ett brott, är inte rätt anser jakträttshavaren.
Ska vi verkligen bedriva eftersök av vildsvin och städa åt allmänheten när oddsen på förhand att få något tillbaka är noll?
Gunnar Nilsson

Samma bedömning av If
If Skadeförsäkringar har åtagit sig att vara juridiskt ombud för bilisten i vildsvinsmålet.
Tingsrätten gör samma bedömning som vi, säger jurist Monika Lilliehöök.
En fällande dom skulle kunna innebära att tingsrätterna blir överösta med ersättningsanspråk från förfördelade jakträttshavare. En aspekt som försvaret anfört är hur det skulle bli i de fall där en viltolycka anmäls i tid, men där polisen av något skäl inte genast meddelar jakträttshavaren. Vem är då ersättningsskyldig för köttförlust?

Historik
12 december 2007. Bilist krockar med ett vildsvin. Anmäler inte olyckan.
13 december. Bilisten gör polisanmälan. Vildsvinet påträffas dött. Jakträttshavaren skickar faktura till bilisten för eftersök, 800 kronor, och beräknat förlorat köttvärde 2 025 kronor.
1 februari 2008. Då bilisten inte betalat räkningen kommer ny faktura från kronofogdemyndigheten på 3 571 kronor.
17 september. Dom i tingsrätten.