Det började med att Bengt Larsson fick en sälkut i sitt nät. Den hade dränkt sig själv. Drunkning är en rätt vanlig dödsorsak för sälar. Och sälar man får i sina nät får fiskaren behålla.

Bengt är en van pälsjägare som flått massor av räv och annat vilt och även hållit kurser i tillvaratagande.

Nu när han fått en säl ville han att skinnet verkligen skulle bli bra så han vände sig till konservatorn Inge Sjöblom som han kände till sedan tidigare. Larsson frös in skinnet och Sjöblom hämtade det själv eftersom han ändå hade andra ärenden i grannskapet.

– I vilken kondition skinnet var när jag fick det vet jag inte eftersom det var en frusen klump, säger Inge Sjöblom.

– Skinnet var bra flått, för flå det kan jag, säger Larsson och berättar om kurserna han hållit.

Skilda versioner

Hur skinnet såg ut vid överlämnandet och vad som sedan hände, det vet egentligen ingen opartisk lyssnare till deras berättelse. Men den kan ändå tjäna som exempel på att tillvaratagande av sälar kan vara problematisk.

När leveransen av skinnet tillbaka till Larsson drog ut på tiden, kontaktade han Svensk Jakt och ville ha hjälp med att få tillbaka skinnet.

Han använde också detta hot för att få fart på Sjöblom. Denne hade dock goda skäl till dröjsmålet. Ett fall hade orsakat kotkompression och sjukhusvistelse. Under lång tid har han inte kunnat jobba.

– Jag vet inte idag om jag någonsin kan arbeta mer, säger den 60-årige konservatorn, nu lidande under kronisk smärta.

Hur som helst, Larsson fick till slut sitt kutskinn efter att ha prutat priset från 1.700 kronor till 1.200 kronor och betalat i förskott.

Tappat pälsen

Men det var en mycket besviken mottagare som fick sitt paket med skinnet i.

– Som du ser på bilderna har det tappat pälsen på flera ställen och det är hål på skinnet på flera ställen. Det här kan man ju inte sätta upp på väggen, säger Bengt Larsson.

När man ser bilderna kan man förstå det. Men vad beror det på och vem har gjort fel?

– Om sälen var stressad kan den ha fått sådana skador. Hårsläppet är också första tecknet på nedbrytningsprocessen, det kan ha blivit liggande för länge hos Gustavsson, menar Inge Sjöblom.

– Det är dåligt jobb av konservatorn. Egentligen borde man ju inte betala alls för det, menar Bengt Larsson.

– När jag kom hem med nätet flådde jag direkt. Flå kan jag. Jag har flått flera lodjur också. Sedan frös jag skinnet, säger han vidare.

Finland och Norge bättre?

För att få lite vägledning vände vi oss till några andra. Kent Andersson i Skaten är med säkerhet den som skjutit flest sälar i Uppland på senare år. Han är över huvud taget kritisk till beredning av sälskinn i Sverige.

– Man kan inte ta hand om sälskinn här. Man har fel skärmaskiner som tuggar sig fast i skinnet och har sönder det. För att få ett bra jobb gjort bör man åka till Norge eller Finland med sina skinn, säger Kent Andersson.

– Högtryckstvätt kan vara bra för att få bort späcket. Hörde av en finne som brukar använda det, 120 bar.

Från jaktvårdskonsulenten Anja Kjellsson på Jägareförbundet Västerbotten, som arrangerat kurser i tillvaratagande av sälskinn, får han delvis rätt.

– Maskinerna passar inte för sälskinn, men visst finns det svenska företag som kan klara dem, säger hon.

På Jakt och Trofé i Boliden med konservatorn Roger Jonsson, som tagit hand om ganska många skinn, och anses skicklig av lokala jägare, menar man att det är surskador som ligger bakom hårsläppet.

Surskador vanliga

Roger Jonsson och Anja Kjellsson är överens om att det är svårt att ta hand om sälskinn. Hårsläpp är tecken på surskada menar båda två. Om det är konservatorns eller fiskarens fel, det går aldrig att reda ut i efterhand, menar man.

– Tar man i sådana skinn fortsätter de att släppa mer och mer hår, säger Roger Jonsson.

– För det första ser man ju på de flesta sälskinn att de gulnat. Det beror på att man inte skrapat bort späcket ordentligt. Och om man rullar skinnet kommer det väldigt lätt späck på pälsen och då får man aldrig bort det, resultatet blir att skinnet gulnar.

– Vi har haft flera skinn på våra kurser som tappat pälsen. Det beror nästan alltid på att det börjat surna. Det är näst intill omöjligt att salta in ett sälskinn på ett bra sätt med torrsaltning, det är bättre att frysa in det orullat.

– Man kan salta i saltlag, men är det inte precis rätt sälta på det, så riskerar det att surna i alla fall. Det är svårt att ta hand om sälskinn, de är inte som andra skinn, säger Anja Kjellsson.

Det är också svårt att flå, man måste ju skära bort allt. Sedan skrapa, och så tvätta. Yes har visat sig vara väldigt fettlösligt, så det funkar.

”Yes och kallvatten”

Roger Jonsson på Jakt och Trofé är inne på samma sak.

– Yes och kallvatten. Fem gånger. Och så brukar vi skölja med högtryckstvätten högsta tryck. Det är bra. Sedan är det ju ett annat problem med sälskinn. De luktar. Fiskdoften går nästan aldrig ur.

Vad hålen i Bengt Larssons skinn beror på är det svårare att reda ut. Ingen av de inblandade vill ta på sig det eller kan förklara det.

Vad är då rimligt att betala för att få ett sälskinn berett.

– Jag har betalat 800 kronor för beredning hos Tranås, men det är några år sedan, säger Kent Andersson.

Jakt och Trofé har en prislista efter storlek på skinnet. För skinn mindre än 100 centimeter tar man 995 kronor. Det kan alltså löna sig att göra en prisjämförelse på flera ställen innan man lämnar skinn på beredning.