Vi har under senare år diskuterat inte bara storlek utan också kvalitet på vår älgstam. Minskade slaktvikter och till och med förekomsten av dvärgväxt bland älgar har skyllts på små tjurar, sent födda kalvar, som då skulle bero på för låg andel tjurar.
Allt för att legitimera en mindre älgstam. En del av sanningen är att när det moderna skogsbruket inte längre genererar foder till klövviltet så svälter dessa och svält är också en form av lidande. Och svält ger som bekant de effekter som vi ser på vår älgstam.

Äger inte viltet
Skogsbolagen har länge nog, i allt för hög grad, påverkat de lagar och regler som gäller för våra viltstammar. Även om jakträtten ligger hos markägandet så äger man inte viltet, vilket man tycks tro.
Ett exempel på detta är debattartikeln i Svensk Jakt nr 5/-13 signerad av representanter från tre av de stora skogsbolagen, samt två av de stora intressentorganisationerna för skogsbruket.
Rubriken är ”Älgförvaltning måsta tas på allvar”. Läser man sedan artikeln finner man att det står praktiskt taget ingenting om älgförvaltning. Allt handlar om optimerad skogsförvaltning och de stora ekonomiska skador älgen orsakar skogsägarna.
Rubriken är missvisande, det borde stå ”Skogsförvaltningen måste tas på allvar”.

Svepande ordalag
Som vanligt när det gäller uttalande från skogsbolagen så sker det i stora svepande ordalag.
Här skriver man ”Viktigt är att jakt och skyddsjakt bedrivs så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och enligt gällande lagar och regler”.  Om detta är en medveten sammankoppling av jakt och skyddsjakt för att legalisera den jakt som skedde i fallet Örträsk så kommer skogsbolagen att möta stort motstånd inte bara från jägarhåll.
Avslutningsvis är artikeln en partsinlaga, knappast skriven av alla uppgivna personer men säkert godkänd av dessa. En maktdemonstration i syfte att skrämma den svenska jägarkåren.
Om den nya älgförvaltningsmodellen ska bli lyckosam för älgarna beror det på skogsbolagen, inte på jägarna.

Staffan Kastberg
Jägareförbundet Hållnäs-Österlövsta jvk