Manfred Rönnborn hade tänkt att jaga grävling i en havreåker där djuren trampat och snurrat ner spannmålet på sitt karaktäristiska vis. Men några grävlingar kom inte längs växlarna som ledde in i havren.

– Jag såg en räv och en hare, men ingen grävling. Så jag tänkte att det kunde vara bättre att istället sitta vid ett gryt jag känner till.

Ur grytet kom ingen grävling, men när Manfred Rönnborn hade vaktat ett tag såg han i ögonvrån något alldeles vitt skymta. Något som visade sig vara en ung vit grävling på väg in i grytet.

– Den rasade ihop i skottet, men jag satt beredd en stund för säkerhets skull. Precis när jag skulle gå fram för att ta hand om mitt byte kom där en vit grävling till, i den andras spår, så jag fick den också.

Ovanlig dubbel

Man kan ju nästan säga att det var en dubblé på vita grävlingar. Det är väl tveksamt om någon jägare i landet har skjutit en sådan dubbel tidigare.

Djuren är som sagt helvita, till och med klorna är vita. Ögonen är inte röda, men Manfred beskriver pupillerna som lite vitaktiga, genomskinliga.

Det får viltforskaren och Svensk Jakts medarbetare Jonas Malmsten att trots allt tro att det handlar om albinism.

– I och med att allt är vitt verkar det banne mig som albinism, och det är inte särskilt vanligt. Alternativet är leucism, då djuren är mer eller mindre vita, och med mörka ögon, men det verkar det ju inte vara frågan om i det här fallet, säger Jonas Malmsten.

Ett andeväsen

I de trakter där Manfred Rönnborn jagar är vita grävlingar inte så ovanliga, berättar han. En granne till honom har också skjutit två vita unggrävlingar i år. Vuxna vita grävlingar har också observerats.

Första gången Manfred Rönnborn kom i kontakt med en vit grävling var för några år sedan, och då handlade det om närkontakt.

– Jag satt och vaktade på räv vid en vall med en granskog bakom mig. Det började skymma när jag plötsligt kände att det var något bakom mig. När jag vred på huvudet stod det ett djur som lyste kritvitt som ett andeväsen mot den mörka skogen, bara fyra meter ifrån mig. Det tog en stund innan jag insåg att det var en grävling, och ännu längre tid innan hjärtat slutade dunka. Jag kan säga att jag blev riktigt uppskrämd, säger Manfred Rönnborn med ett skratt.

25 procent

Jonas Malmsten tror att det finns ett påtagligt albinistiskt anlag i grävlingspopulationen där Manfred jagar.

– Albinism är inget dominant anlag så båda föräldradjuren måste bära det. Då är det 25 procents chans att avkomman blir vit. Djur som är albinos kan också reproducera sig, säger Jonas Malmsten som tycker att det Manfred Rönnborn berättar är mycket intressant.

– Jag vet inte hur vanligt eller ovanligt det är med grävlingar som är albino, men visst är det spännande!? Jag kan heller inte se att den vita färgen är till någon direkt nackdel för ett djur som grävlingen, säger Jonas Malmsten.

Manfred Rönnborn har funderat lite på hur han ska betrakta de vita grävlingarna. Ska de jagas hårdare än normalfärgade grävlingar, ska de sparas?

– Jag har kommit fram till att betrakta dem som vilka grävlingar som helst. I varje fall ska jag ta hand om skinnet eller möjligtvis stoppa upp en av dem som jag sköt nu, för den har en väldigt fin päls, säger han.