• Om årsstämman går på valberedningens förslag, vad kan Birgitta Isaksson tillföra i Svenska Jägareförbundets styrelse?

Birgitta Isaksson.

– Erfarenhet från en lång tid av engagemang i jaktliga frågor, på krets- och länsnivå. Jag brinner för att vi ska få fortsätta med det vi alla älskar – jakten – och då krävs det att vi engagerar oss. Det finns krafter som motarbetar oss, vilket innebär att jakten i många avseenden inte är lika självklar som den var när jag var liten.

– Jag tror också att jag kan tillföra en del vad gäller synen på kommunikation och dialog internt i Jägareförbundet. Det finns en del att utveckla och jobba med på den punkten. Vi måste som förbund bli mer rädda om de cirka 5.000 förtroendevalda som engagerar sig i Jägareförbundet, och tillvarata deras insatser på ett bättre sätt.

• Du började ditt engagemang i Kirunakretsen för cirka 25 år sedan, och satt i styrelsen för Jägareförbundet Norrbotten i omkring tio år, varav åren 2019–2022 som ordförande i länsföreningen. Vad tycker du att du lyckades bäst med under de åren?

– Att hålla Jägareförbundet Norrbotten som en relevant organisation för alla de människor som har jakten som ett stort intresse i vårt län. Vi drev naturligtvis frågan om fjälljakten, som är oerhört viktig här uppe i norr, men också frågor om viltförvaltningsdelegationens roll och arbete, älgjakten och jakttiderna. Det gjorde att vi under mina år som ordförande lyckades öka antalet medlemmar och det har fortsatt, som jag förstår.

– I fjälljaktsfrågan tycker jag att Jägareförbundet Norrbotten är den av fjällänens länsföreninga som sticker ut mest i positiv bemärkelse. Det beror säkert på att debatten varit störst i vårt län i och med att Girjas ligger i Norrbotten, och för att många i länet har fjälljakten som sitt stora intresse.

• Du är med i Svenska Jägareförbundets fjällråd. Vad gör fjällrådet?

– Framför allt handlar arbetet om att hantera följderna av Girjasdomen, just nu handlar det om Renmarkskommitténs utredning. Fjällrådet arbetar även gentemot länsstyrelserna i fjällänen, och att hålla hela Jägareförbundet uppdaterat om vad som sker i den här oerhört viktiga frågan. Det handlar ju i grund och botten om att driva medlemmarnas frågor, att företräda deras intressen, i att få behålla fjälljakten som vi känner den.

• Hur har ni lyckats med ert arbete hittills?

– Det är svårt att mäta, men en oerhört viktig del är att vi har med en expert i utredningen i form av Hans Geibrink, som också ingår i Jägareförbundet fjällråd. Hans är nog just nu den viktigaste spelaren i den här frågan, men fjällrådet kan nog göra mer vad gäller opinionsbildningen. Vi behöver komma ut och synas och höras mer. Vår samverkan med Sportfiskarna och LRF är också en viktig del som visar hur många människor som berörs av kommande beslut.

• Hur ser framtiden ut för fjälljakten i Sverige?

– Ja, den som ändå kunde se in i kristallkulan… Jag hoppas naturligtvis att vi få behålla fjälljakten som den var innan Girjasdomen, men det kräver mycket hårt arbete. Framför allt handlar det om att utbilda våra beslutsfattare, makthavarna – våra politiker. Deras kunskaper om fjälljaktens betydelse, förutsättningar och hur den bedrivs är oftast ytterst begränsad – eller närmast obefintlig. Om vi lyckas med den uppgiften finns en hoppfull framtid för fjälljakten, men det går inte att vänta på att politikerna själva ska komma med förslag. Okunskapen i de här frågorna är ibland rent skrämmande, så det finns en stor och viktig uppgift. Samtidigt är det så att vi inte få något särskilt stort medialt utrymme för att föra ut kunskap om ämnet, och utbilda människor.

• Vid den turbulenta årsstämman 2021 stod du på den förlorande sidan. Hur ser du i dag på de motsättningar som då kom i dagen? Är allt överspelat?

– Sedan jag lämnade posten som ordförande i Jägareförbundet Norrbotten för ett år sedan, har jag inte varit med i de här diskussionerna och därmed fått viss distans till det hela, så jag vet inte hur snacket går i dag. Men jag hoppas att vi har kommit varandra närmare och att förbundet har kommit vidare.

– När jag fick frågan från valberedningen om att kandidera till förbundsstyrelsen var jag mycket tydlig på en punkt: jag är inte intresserad av någon upprepning av årsstämman 2021. Jag vill inte vara med om en så förnedrande process som var fallet då. Jag skäms fortfarande när jag tänker på den där stämman för två år sedan.

– Eftersom valberedningen nu lägger fram mig som sitt förslag, så utgår jag från att de har förankrat det förslaget bland länsföreningarna i förbundet. Någon infekterad personstrid vill jag inte vara med om.