Men det var inget skämt med efterdyningarna till viltolyckan som inträffade i Mönsterås kommun i Kalmar län i höstas.

Birger Fransson fick telefonnummer och adress till bilisten och när han ringde för att fråga vad som hänt fick han polisens version bekräftad.

– Han hade tagit hem det skadade rådjuret och bundit fast det med ett hundkoppel i garaget. Vi åkte dit så snabbt vi kunde, berättar Birger Fransson.

Kopplat och stressat rådjur

I bilistens garage låg ett stressat och vettskrämt bockkid med avslaget lårben och tryckte i en hörna. För säkerhets skull var det försett med ett koppel och hade fått en skål med vatten.

– Som jag uppfattade det var bilföraren övertygad om att vi skulle ta med rådjuret till ett djursjukhus där benet skulle lagas, och så skulle vi släppa ut det igen när skadan läkt om några veckor, säger Birger Fransson.

När de förklarade sammanhanget för bilföraren, att man inte fick göra som han gjort, att han åsamkat djuret mer lidande än om det fått bli kvar i diket tills det kunnat avlivas, och att han sannolikt begått ett lagbrott, så förstod han vad jägarna menade.

– Ja, han begrep nog att han burit sig dumt åt, säger Birger Fransson.

Inga kunskaper

Rådjuret togs ur garaget och avlivades omgående.

Birger Fransson har i efterhand funderat på händelsen och vad den säger om den tid vi lever i.

– Nu var vi inte i någon av storstäderna, men även här har urbaniseringen och bristen på kunskaper om naturen gått så långt att något sådant här kan hända. Det är både tragiskt och oroväckande. Människor kommer så långt från naturen, de tror att kött är något som har sitt ursprung i kyldisken på Ica och att vilda djur kan behandlas som om de vore människor.

Släpps inte fritt

Som ledare i jägarskolan ser Birger Fransson också andra tecken på hur främmande naturen är för många människor i dagens samhälle.

– Det är när stadsbor i 45–50-årsåldern kommer på att de ska ta jägarexamen och har absolut ingen aning om vad det handlar om. De vet inte ett dugg om naturen, om vilda djur, om jakt när de kommer till oss.

Sådana elever klarar oftast proven och får sin examen, men kursledarna är noga med att inte släppa dem vind för våg.

– Vi trycker på att jägarexamen endast är att skrapa lite på ytan av vad man behöver för att kalla sig jägare. Vi försöker att inte bara släppa iväg dem utan ordnar återträffar där vi till exempel visar hur man tar ur ett djur, åker på viltsafari och ordnar skjutövningar, säger Birger Fransson.