Elis Forsgren från Västerbotten och Andreas Beskow från Sörmland träffades när de gjorde lumpen i Boden. Jakten var ett självklart gemensamt intresse, men medan Elis är van vid Västerbottens inlands magra marker med älg, tjäder och en och annan bäver, har Andreas andra erfarenheter från sina viltrika hemmamarker.

Upplevelse att dela

– Vi har pratat om att jag ska åka ner till bockjakten och när Andreas tryckte på för att jag skulle komma i år så for jag. Och vilken vecka det blev! Den glömmer jag aldrig, berättar Elis, när vi når honom på telefon hemma i Umeå igen.

Efter att ha ätit gott och pratat jakt på lördagen gav de sig ut i markerna vid Lundby utanför Trosa tidigt söndag morgon. De jagade tillsammans eftersom Elis inte hade någon studsare med sig.

– Det var uppsiktsjakt kan man säga. Så bra det blev, vilken upplevelse vi fick att dela.

Första bocken

Morgonens jakt var inte dålig. Mycket vilt i rörelse och spänning både när de satt still och vaktade och när de smög genom markerna.

– Vi hade tagit en kort rast när jag fick se ett rådjur längre ner i en backe. Bocken var inte stor, men Andreas sa att den var okej att skjuta och då tog jag tillfället. Jag hade ju aldrig skjutit någon bock tidigare så det var en mycket speciell upplevelse. Jag var helnöjd med min spetsbock, berättar Elis.

Efter att ha varit iväg till slakteriet med spetsbocken tog jägarna det lugnt under den varma dagen. De väntade på kvällen och förhoppningsvis lite svalare temperaturer. Men det var fortfarande varmt när de gav sig av för kvällspürschen.

I rätt vind

Tidigare hade de gjort upp att skjuta växelvis. Om Elis lyckades var det Andreas som skulle ha chansen på nästa. Så efter morgonens spetsbock var det nu jaktvärdens tur att krama avtryckaren.

– Vi smög där Andreas hade sett en stor bock tidigare i somras. När han tittade i kikaren viskade han plötsligt:

”Elis jag tror det är han.”

Och så la han till:

”Jag har hela livet på mig att få en guldbock. Du får ta den här också.”

Smög närmare

Bocken var ungefär 600 meter bort, men i rätt vind smög de båda jägarna närmare.

– Vi hamnade vid en stor sten under en kraftledning som gick över åkermarken. På samma plats där vi börjat på morgonen, berättar Elis. Nu var bocken mycket närmare, men den gick ifrån oss och försvann in i en åkerholme och var borta.

Bestämda steg

Så det var bara att vänta. Skulle bocken komma tillbaka eller hade den lagt sig för att pusta ut efter den varma dagen? Kom den på lock?

– Vi tänkte att det inte gjorde något att prova, så vi började locka. Efter sådär tio minuter kom den med bestämda steg emot oss. Den var fortfarande utom håll, och jag ville ha bredsida när jag sköt så det var långt ifrån läge.

Elis berättar om spänningen som var under tiden som bocken lyssnade på lockpipans toner och sakta kom närmre och närmre.

– När den var på 100 meter vände den upp bredsidan och då sköt jag. Den föll rakt ner i skottet.

En oxe tillbaka

De båda jägarna hade konstaterat att bocken var stor, men som det vanligtvis är, var det först när de kom fram som de förstod hur stor.

– Helt fantastiskt. Att jag fick en sådan bock är magiskt. Och så otroligt bussigt av Andreas att låta mig få skjuta fast det egentligen var hans tur, säger Elis Forsgren, som ännu några dagar senare är fylld av jaktlycka.

Andreas Beskow fick några dagar senare nöja sig med en betydligt mindre bock. Men han ångrar inte att han lät sin Norrlandskamrat skjuta storbocken. Foto: Privat

Ångrar inte

Lika nöjd låter jaktvärden Andreas Beskow.

– Jag tycker det är mycket roligt att Elis fick en sådan fin bock, och jag ångrar inte att han fick chansen. Men jag har sagt att han är skyldig mig en 24-taggare när jag kommer till honom på älgjakt, den ser jag fram emot, skrattar han.

För Elis bock är riktigt stor. Ännu är den inte officiellt mätt, men en preliminär bedömning säger att det är en guldmedalj med mycket god marginal.