De fyra eleverna, varav en slutade sin utbildning, två har gått klart och en är kvar på skolan, är mellan 17 och 20 år gamla. De döms för grovt jaktbrott då de i början av 2017 har jagat hare på marker där de inte har jakträtt. En av dem har dessutom skjutit vildsvin.

Enligt tingsrätten ska jaktbrotten betraktas som grova eftersom de skjutit på harar och vildsvin från en personbil.

Påföljderna varierar. Den yngste av dem döms till ungdomstjänst. Två av de övriga till villkorlig dom med samhällstjänst, och den av ungdomarna som betraktas som ledande döms till skyddstillsyn med samhällstjänst för grovt jaktbrott och vapenbrott.

Om tingsrätten gått på en hårdare linje hade han istället dömts till fem månaders fängelse.

Hur kunde då detta inträffa? Hur kan fyra ungdomar som rimligtvis ska tillhöra de bästa och som ska vara jaktens framtid gå över gränserna på detta sätt?

Vi ställde frågan till verksamhetschefen på Öknaskolan, Ann-Charlotte Lindberg-Thompson.

–Vi har förstås vridit och vänt på de frågorna, men det är omöjligt att förstå varför det har blivit så här. Skolledning och lärare är mycket besvikna, ja vi är ledsna ända in i själen.

Ann-Charlotte Lindberg-Thompson säger att etik, moral och lagstiftning är ständigt närvarande och genomgående i utbildningen av de unga jägarna.

– Ja, det är självklart när man sysslar med något som kräver så mycket ansvar som jakt. Vi är mycket grundliga med etiken och utbildar förstås eleverna i jaktjuridik, men i det här fallet räckte det tyvärr inte.

Dåligt inflytande

En förklaring som skolan har, säger Ann-Charlotte Lindberg-Thompson, är att den ledande eleven i gruppen hade stort och dåligt inflytande på de övriga. Att de hade svårt att stå emot.

Han avslutade sin utbildning, medan två av de andra gick klart och den fjärde fortfarande studerar på skolan.

– Man ska komma ihåg att det från början var bara rykten. Vi kan inte stänga av några elever utifrån löst prat.

Det hela uppdagades då en av eleverna fylld av ånger och ruelse tog kontakt med en lärare och berättade vad som hänt. Då hade skolledningen redan nåtts av uppgifter om att det förekom tjuvjakt. Ann-Charlotte Lindberg-Thompson tycker att det eleven gjorde var starkt.

– Han tog sitt ansvar och stod upp mot den elev som vi betraktar som pådrivande. På det sättet är han ett föredöme trots vad han gjort, säger hon.

Noggrann granskning

Elever som studerar jakt vid landets naturbruksgymnasier får oftast dispens för vapenlicens när de går andra året på utbildningen. Risken finns förstås att detta kan påverka den möjligheten negativt.

– Vi måste vara ännu noggrannare när vi granskar eleverna och skriver våra intyg, säger Ann-Charlotte Lindberg-Thompson.

Att skärpa antagningskriterierna till jaktutbildningen, till exempel genom djupintervjuer skulle kunna vara ett sätt att sålla bort olämpliga.

– Ja, det skulle det kunna vara. Samtidigt är vi bundna av skollagen och de regler som finns i antagningssystemet och dem måste vi förstås följa.

Vuxna förebilder

Ann-Charlotte Lindberg-Thompson understryker att det bara rör sig om några få elever av alla de som genomgått utbildningen.

– Man ska komma ihåg att de allra flesta, ja nästan alla, är väldigt skötsamma och ansvarstagande.

Vad ska då skolan göra för att hindra att något liknande inträffar igen?

– Vi har ansvar för många ungdomar. 160 av dem bor på internatet. Det handlar om att ge dem vuxna förebilder, att öka vuxennärvaron och kanske se till att de får andra aktiviteter på fritiden, bland annat, säger Ann-Charlotte Lindberg-Thompson.