Gävleborgs länsstyrelse beviljade skyddsjakten efter att sex hundar dödats.  Den 18 december 2010, ett par dagar innan skyddsjakttiden var över, var vargparet inringade i en häst­hage i närheten av Homna.

Per-Erik Götesson stod på pass intill älven Voxnan när varg­arna kom ut på isen.

– Jag uppskattade avståndet till runt 100 meter och sköt mot den mindre vargtiken. Hon kast­ade tillbaka medan varghannen fortsatte åt det andra hållet.

När han gick till skottplatsen visade det sig att han under­skattat skottavståndet som i själva verket var drygt 200 meter. Små mängder blod i snön visade att djuret eventuellt hade träff­ats. Omsider visade sig den påskjutna sig för fler skyttar innan det död­ande skottet slutligen föll. Vid en snabb besiktning av den döda varg­en hittades dock ingenting som tydde på att Per-Erik träffat djur­et med sina  skott.

Lyfte fram jägarnas insats

En av länsstyrelsens rovdjursspårare var på plats och dokumenterade allt som hände. Han skrev också en rapport om skyddsjakten där han lyfte fram att jägarna utfört jakten på ett bra sätt och med god organisation.

Trots detta polisanmälde länsstyrelsens rovdjurshandläggare omgående både Per-Erik Götesson samt jaktledaren för skyddsjakten. Enligt handlägg­aren hade vargen påskjutits på för långt håll och jaktledaren hade brustit i ansvar eftersom han inte följt med varje skytt ut på passen och visat i vilka riktningar skott fick avlossas samt på­talat längsta tillåtna skjut­avstånd.

Förhör i höstas

På sensommaren kom beskedet att förundersökningen mot jaktledaren lagts ned. Men i höst­as kallades Per-Erik till polisförhör om hans skjutning mot vargen.

– Jag redogjorde för vad som hade hänt. Jag missbedömde avståndet till vargen, och det var fel av mig. Men eftersom vi inte kunde hitta några skador på den efter mitt skott kunde jag knapp­ast ha gjort mig skyldig till djurplågeri, säger han.

SVA:s obduktion av vargen stödjer hans version. SVA kunde inte hitta några tecken på att varg­en träffats av hans skott och därför hade djuret heller inte orsakats onödigt lidande.

– Visst, jag missbedömde avståndet och sköt kanske på för långt håll. Men vad är egentligen för långt skjut­avstånd? Skytteförmåga är högst individuellt och det som är för långt för någon annan, kan ju vara ett bra skotthåll för mig. Jag har aldrig hört talas om att en jägare blir polis­anmäld för att han skjutit på för långt avstånd mot till exempel en orre eller en älg, säger Per-Erik, som är en van jägare och duktig skytt.

Nedlagd efter ett år

I mitten av december kom så äntligen beskedet att kammar­åklagare Christer B Jarlås lagt ner förundersökningen. Nästan på dagen ett år efter att vargen sköts.

– Men det framgår att om de kunnat bevisa att jag träffat varg­en hade läget sannolikt varit annor­lunda. Då hade det förmodligen blivit åtal.

Några fler skyddsjakter på varg blir det inte för honom.

– Absolut inte. Här ställer man upp med pengar till bensin, semesterdagar och slit och jagar ett oönskat vilt åt länsstyrelsen. Tacken jag fick var att de polis­anmälde mig. Jag kommer aldrig mer skyddsjaga varg, det är ett som är säkert.

Några dagar innan vargen sköts under skyddsjakt i Homna­reviret drunknade två genetiskt vikt­iga ungvargar  i samband med märkning i Galvenreviret, ett par mil från Homna. Märkningen utfördes av länsstyrelsens naturbevakare. Denna händelse polis­anmäldes inte.

– Det var väldigt mycket tjafs med handläggaren när skydds­jakten kom till. Jag är övertygad om att det här är en personlig vendetta från honom.

Fruktansvärt jobbigt

Ett års mardröm är nu över för Per-Erik Götesson.

– Det har varit fruktansvärt jobbigt. Jakten betyder allt för mig. Jag har inget annat intresse utan det är det här jag lever för. Jag gjorde en felbedömning och det var nära att jag förlorade allt.

Förutom att leva i ovisshet har ärendet fått stora konsekvenser för honom eftersom polisen frös hans licensansökning på ett nytt jaktvapen innan det hela var avgjort.

– Jag sparade pengar hela vår­en för att låta bygga min drömbössa. Och jag ville ha en ljud­dämpare eftersom min unga jämthundstik visat tecken på skotträdsla. På grund av det här gick en hel jakthöst till spillo eftersom jag inte fick licenserna förrän nu, säger Per-Erik Götesson.

Fotnot: Rovdjurshandläggaren och dennes enhetschef vid länsstyrelsen i Gävleborg har giv­its möjlighet att kommentera artikeln, men avböjt.

Vad är längsta skjutavstånd?

Enligt jaktlagen ska jakt bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande. Det finns dock ingenting i lagen som säger vad som egentligen är längsta skjut­avstånd mot vilt.

– Det gäller att inte överskatta sin egen förmåga. Skjuter jägaren på långt håll ska vapnet vara inskjutet för det, och jägaren ska dessutom ha tränat på långa skjutavstånd, säger Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa.

Han gör ingen bedömning i det specifika fallet, men konstaterar ändå följande:

Skytten kan göra en fel­aktig bedömning av avståndet, och man får göra fel.

Men skott får bara avlossas när det finns goda möjligheter att träffa där det ska och därmed inte orsaka viltet onödigt lidande, säger Ola Wälimaa.

Det finns också ett fall där en jägare dömts efter att ha avlossat ett skott på för långt avstånd.

– Det var en jägare som sköt mot en kronhjort på 200 meters avstånd. Det bedömdes i det specifika fallet vara för långt skotthåll under de förutsättningar som skottet avlossades, säger Ola Wälimaa.