Under två dagar har representanter för jakt, fiske, forskning och förvaltning, träffats på Jägareförbundets Öster Malma. Det tidigare Kustrådet har ersatts av ett seminarium där olika intressen får en möjlighet att byta tankar och erfarenheter med utgångspunkt från sin verksamhet.

Sture Hansson, tidigare professor vid Stockholms Universitet inledde sitt anförande med att konstatera att det mesta har blivit bättre.

Sture Hansson, tidigare professor vid Stockholms Universitet, tillsammans med Henric C Andersson, länsstyrelsen i Stockholms län till höger i bild. Foto: Boo Westlund

Dags att förvalta

– Vi har sett stora förbättringar när det gäller miljögifterna, övergödningen har minskat och överfisket är ett problem, men det har generellt sett blivit bättre. Vi kan faktiskt säga att Östersjön inte har mått bättre på 30-40 år. Det finns anledning att vara positiv, sa Sture Hansson.

Förbättringar som också lett till att vissa arter utvecklats positivt och ökat i antal. Kungsörnen har kommit tillbaka längs våra kuster, säl och skarv finns numera i populationer som påverkar andra arter i negativ riktning.

Ett läge där det riktas krav på att gå från ett bevarande och skyddande till förvaltning och jakt.

– Idag kan vi reducera antalet skarv med 75 procent utan att riskera stammarna, konstaterade Sture Hansson.

Detsamma gäller sälarna som har nått nivåer som enligt Sture Hansson måste börja regleras.

Små steg mot förändring

– Vi ska nog inte tro att vi kan hitta en snabb lösning, men det är viktigt att ta ut en riktning och hitta en modell för förvaltning av både säl och skarv, sa Sture Hansson.

Han  slog även ett slag för att se över och begränsa antalet natur- och fågelskyddsområden i skärgårdsmiljöer.

– När det inte längre behövs skydd så ska de tas bort, annars minskar legitimiteten för miljöskyddsåtgärder, sa Sture Hansson.

– Vi måste få en adaptiv förvaltning av säl och skarv, sa Sven-Gunnar Lunneryd, SLU, under kustjaktseminariet. Foto: Boo Westlund

Kritisk forskare

Säl och skarv var det stora diskussionsämnet under seminariet. Sven-Gunnar Lunneryd,  sälforskare vid SLU:s kustlaboratorium i Lysekil, var mycket kritisk till förvaltningen av våra sälpopulationer.

– Det kustnära fisket håller på att försvinna, säl och skarv är en stor anledning till det och när det gäller sälarna så kommer de med dagens regler aldrig att nå gynnsam bevarandestatus, oavsett hur många de blir, sa Sven-Gunnar Lunneryd.

Henric C Andersson, länsstyrelsen i Stockholms län, beskrev ett försök med fiskefria lekområden för att stärka främst gös, gädda och abborre. Initialt var försöket lyckat, men i slutet av femårsprojektet blev utvecklingen snabbt negativ.

– Gråsälen är ett jätteproblem främst när det gäller gädda i kustnära vikar, och skarven lever till stor del på abborre. Vi måste förvalta predatorerna om våra försök att skapa bättre förutsättningar för fritidsfiske och yrkesmässigt fiske, sa Henric C Andersson.

Sara Persson, veterinär på Naturhistoriska Riksmuséet, beskrev hälsoläget för säl i svenska vatten. Parasiter är numera ett större problem för sälarna än miljögifter.

Enklare regler och licensjakt

Under den debatt som följde framkom flera synpunkter. Säl och skarv måste vara möjliga att förvalta, men dagens regler för skyddsjakt är både krångliga och många gånger helt verkningslösa.

Krav på omfattande licensjakt framfördes, och dessutom behövs en ändring av regelverket så att kött och skinn kan säljas.

Nils Mårtensson, handläggare vid Naturvårdsverkets viltförvaltningsenhet med ansvar för sälfrågor, påpekade att licensjakt är möjligt i framtiden. Men att det då krävs ett regeringsbeslut i frågan.

– Jag är övertygad om att vi inom några år har skottpengar på säl, sa Sven-Gunnar Lunneryd.