Några jägare på en ö i Luleå skärgård begärde i somras att länsstyrelsen i Norrbotten skulle förelägga en sameby att avlägsna renar från ön. Det skulle vara i form av ett vitesföreläggande. Alltså om inte samebyn på länsstyrelsens begäran avlägsnade renarna så riskerade man att få betala ett penningbelopp.

Men länsstyrelsen avslog jägarnas begäran och menade att samebyn aktivt försökt avlägsna de renar som blev kvar på ön efter flytten på våren.

Påverkar älgtillgången

Förekomsten av renar på ön påverkar dock älgtillgången, menar jägarna, vilket i sin tur medför en olägenhet av stor betydelse för älgjakten.
Ingen vet hur många renar som i nuläget finns på ön men det troliga antalet är mellan fem till sju renar.
Av erfarenhet från mer än 40 års jakt på ön räcker det med en enstaka ren för att orsaka besvär vid alla typer av jakt, anser jägarna som påpekar att renförekomsten på ön har medfört olägenheter under en följd av år.

Får medhåll

Jägarna, som överklagade länsstyrelsens avslag, får nu medhåll av förvaltningsrätten som konstaterar i en dom att renarna på ön ”orsakat i vart fall olägenhet av någon betydelse.”
Mellan den 1 maj till 30 september får inga renar vistas i området. Ön utgör inte åretruntmarker enligt rennäringslagen, konstaterar förvaltningsrätten.
Länsstyrelsen skrev i sitt beslut att samebyn försökt ta hand om renarna på ön, men det avfärdar förvaltningsrätten:
”Slutligen anser förvaltningsrätten att det förhållandet att renarna avsiktligt lämnats kvar på ön trots att man varit medveten om att de inte får vara där talar för att det finns skäl för ett föreläggande.”

Viss förståelse

Förvaltningsrätten skriver i domen att man har viss förståelse för att faktorer såsom väderförhållanden och enskilda renars fysiska status kan försvåra förflyttning av dem samt att försök att ta hand om renarna kan ha misslyckats på grund av faktorer som är svåra för samebyn att kontrollera. Men förvaltningsrätten menar att samebyn får anpassa sin organisation och sin insats i förhållande till lagstiftningens krav.