Vid två träffar har Jägareförbundet Skåne tillsammans med andra intressenter låtit rapphönan stå i centrum för diskussionen om viltvård och biologisk mångfald.

Och intresset är stort, seminarierna har blivit fulltecknade med över 30 intresserade vid både träffen som hölls i Torekov i torsdags och den som genomfördes i Bollerup på fredagen. Dit sökte sig jägare, lantbrukare, ornitologer och myndighetspersoner för att lära mer om rapphönan.

I mycket kom det att handla om vad som rent praktiskt kan göras för att förbättra rapphönans miljöer. Det handlar om häckningsbiotoper, kycklingbiotoper samt skydd och mat under vintern.

Rapphönans år

Efter att Kamilla Persson från länsstyrelsen i Skåne med hjälp av gamla och nya kartor visat hur jordbruket stöpt om landskapet, berättade forskaren Annelie Jönsson om vad som måste finnas för att rapphöns ska trivas.

Med utgångspunkt från rapphönans årscykel beskrev hon miljöerna för att fågeln ska lyckas med häckningen och för att kycklingarna ska klara de första mycket kritiska veckorna.

– För rapphönan liksom för många andra arter handlar det om att det finns tillgång till insekter. I anslutning till häckningsbiotopen måste det finnas biotoper som producerar insekter där kycklingarna hittar mat, har skydd och där de har möjlighet att torka efter blöt väderlek.

Annelie Jönsson fortsatte med att beskriva ett engelskt projekt där man genom biotopförbättrande åtgärder ökat antalet rapphönskullar från ett par till upp mot 20 rapphönskullar per hundra hektar.

Ett liknande försök i Skåne gav inte samma positiva effekter, något som åtminstone delvis kan förklaras med att engelsmännen satsade hårt på att hålla efter predatorer, medan det inte fanns med i det svenska projektet.

Satsa på de vilda fåglarna

Carl von Essen informerade om den satsning som görs inom kungliga jaktklubben för att förbättra rapphönsens förutsättningar på södra Öland. Där arbetar jägare, viltvårdare och lantbrukare gemensamt för att utöka mängden lämpliga biotoper.

Under sin föredragning slog von Essen fast några saker:

• Om du har vilda rapphöns på dina marker. Satsa pengar, tid och arbete på att ge dem större möjligheter, istället för på utsättning.
• Ansvaret för att skapa rapphönsbiotoper vilar i första hand på lantbruket. Det är bara bönderna som har möjlighet att vidta de åtgärder som krävs, även om jägarna naturligtvis kan bidra.
• Idag finns inga incitament för svenska bönder att genomföra biotopförbättrande åtgärder. EU:s stödprogram ger utrymme till sådana, men i Sverige utnyttjas inte möjligheterna, som i till exempel Frankrike, Polen och Finland.

– Rapphönan är jordbrukslandskapets indikatorfågel. Trivs rapphönan har man samtidigt gjort enorma vinster för den biologiska mångfalden. Dessa sidoeffekter är så stora att de ibland nästan kan sägas vara huvudsaken, sa Carl von Essen.

Skydd och mat

Viltmästare Poul-Erik Jensen informerade om rapphönans behöv av skydd och stödutfodring under hårda och snörika vintrar. Han gick också igenom vilken betydelse predatorjakten har för att fågeln ska få en positiv utveckling.

Dagen avslutades med att Magnus Bengtsson på sin gård Valterslund visade vad han och hans företrädare gör och har gjort för att kombinera ett modernt lönsamt jordbruk med insatser för fältviltet och för biologisk mångfald.

Det handlar om anläggande av lähäckar, kantzoner, skalbaggsåsar och viltåkrar, bland annat.

– Visst, det kräver en del arbete men i mycket handlar det om intresse och kunskaper. Jag kan inte bevisa något med siffror men tror att jag faktiskt har nytta av viltvården i jordbruket. Det handlar bland annat om att jag kan spruta mindre, sa Magnus Bengtsson.