I tio år har jägarna i Mörbylånga engagerat sig i strandängarnas och sjömarkerna fågelliv. Till att börja med omfattade projektet med den utökade predatorjakten 7.000 hektar, men har med tiden växt så att jakten numera bedrivs på över 30.000 hektar.

I centrum finns Mörbylånga jaktvårdskrets med eldsjälen Magnus Johansson som utbildar jägare och organiserar den utökade jakten. Länsstyrelsen i Kalmar län är en intressent. Ett fyraårigt projekt som kommit halvvägs bedrivs med LONA-pengar och ideellt arbete.

I det ingår en utökad satsning på att öka jakten på både flygande och fyrfota predatorer. Nytt är att ett antal konstgryt ska byggas för att lättare komma åt grävlingar, som är en effektiv plundrare av de markhäckande vadarnas bon.

Magnus Johansson, eldsjäl i projektet Utökad predatorkontroll på södra Öland, är övertygad om att jakten som bedrivs är avgörande för vadarfåglarnas framtid. Foto: Jan Henricson

Under hela den tid som den utökade predatorjakten pågått har diskussionen gått het. På den ena sidan ornitologer och naturvårdare som inte tror att predatorerna har någon inverkan på hur vadarna lyckas med häckningen.

På den andra naturvårdande jägare som pekar på projektets signalart rödspovens markanta ökning som ett bevis på jaktens betydelse. Samtidigt har projektet öppnat ögonen på många för hur verkligheten ser ut.

– Efter närmare 50 år i fritt fall har antalet par fördubblats sedan 2008. Nu visar ornitologernas inventeringar att vi har 60–70 par rödspov på Öland. Jag skulle tro att det är i underkant, säger Magnus Johansson.

Ta av skygglapparna

Han tycker att det är hög tid att fler naturvårdare tar av sig sina skygglappar och även väger in även predatorernas påverkan när vadarfåglarnas förutsättningar diskuteras.

Magnus Johansson hävdar att det är tre pusselbitar som måste samverka för att vadarna ska få större möjlighet att lyckas med sina häckningar. Hävden av strandängarna, vatten och predatorkontroll.

– Men på många håll jobbar man bara med två. Länsstyrelserna pratar ofta bara om skydd och vatten men ser inte hur viktig predatorjakten är. Det som är så viktigt är att komma över tröskeln så att reproduktionen ger ett överskott. Då kan vi se en starkare ökning av de här rödlistade fåglarna och min förhoppning är att vi snart nått dit vad gäller rödspoven på Öland, säger Magnus Johansson.

Annorlunda på Gotland

På Gotland har rödspoven gått tillbaka kraftigt de senaste årtiondena. Från att man hade ett 40-tal par på den sydöstra delen av ön visade siffror från inventeringar i början av 2000-talet att det bara var ett tiotal kvar. Sedan dess har det blivit ännu sämre.

Trots framgångarna på Öland tror inte Tomas Johansson på Gotlands länsstyrelses naturvårdsenhet att predatorerna har någon avgörande betydelse för vadarfåglarnas utveckling.

– Utebliven slåtter kan vara en orsak. Hur påverkar den stora ökningen av vitkindad gås vadarna, vad händer på övervintringsplatserna i Afrika? Om man tar bort ett antal predatorer har det också betydelse, men jag är inte övertygad om att det spelar så stor roll, säger Tomas Johansson.

– Dessutom jagas det räv, och ganska mycket också, på Gotland och det är ju bra, fortsätter han.

”Ingen succé”

Magnus Johansson är emellertid säker på att jakten som bedrivs på södra Öland har stor betydelse för vadarna.

– Som jag ser det står vi nu vid ett vägskäl. Myndigheterna måste rannsaka sina insatser och se till nya sätt att jobba med åtgärder för vadarna. Det har ju inte varit någon succé de senaste 50 åren. Jag och många jägare med mig drivs av kärlek till det öländska landskapet. Det vore förfärligt om det blir tyst i sjömarkerna, säger han.

Hotade vadare

Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för hotade vadare 2015–2019 omfattar rödspov, brushane och sydlig kärrsnäppa. Verket har förhoppningen att programmet ska stimulera till åtgärder på lokal och regional nivå så att arterna ska nå gynnsam bevarandenivå.

I ett avsnitt som tar upp predatorerna betydelse skriver man angående projektet utökad predatorkontroll att ”även om jaktens betydelse på öländska sjömarker är oklar har det under åren då jakten pågått varit många vadarungar som har kommit på vingarna. Uppföljning av antalet par rödspov på Öland visar att det häckande beståndet inte längre minskar och att häckningsframgången var exceptionellt god 2013”.