Den brokiga fårfästingen har upptäckts i Sverige. Anna Omazic är en av forskarna på SVA som övervakar fästingutvecklingen. Foto: Anton De Jong och Giulio Grandi/SVA, Göran Ekeberg/Add Light
Ny fästingart hittad – allmänhetens övervakning viktig
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har identifierat en ny fästingart i Sverige – brokig fårfästing. Den hör egentligen hemma i södra Europa, Mellanöstern och Centralasien.
Fästingen som på latin heter Dermacentor marginatus är en släkting till brokiga hundfästingen, som finns etablerad i norra Tyskland. Den brokiga fårfästingen återfinns vanligen i södra Europa, Mellanöstern och Centralasien. Tack vare SVA:s verktyg Rapportera fästing, nådde fyndet fram till myndigheten.
– Den nya upptäckten visar att vår övervakning kan fungera som en tidig varningssignal för nya fästingarter. Det är viktigt att tidigt kartlägga exotiska fästingarter. De kan bära på virus, bakterier och parasiter som i dag inte förekommer i landet. Denna typ av övervakning kan hjälpa oss att vara bättre förberedda om djur eller människor smittas, säger Anna Omazic, forskare på SVA.
Flera nya arter
Enligt Anna Omazic har flera nya fästingarter upptäckts i Sverige under de senaste åren.
– Vi har fynd av tajgafästingen i norr, den brokiga hundfästingen och flyttfågelfästingen. Det kan vara olika orsaker till fynden. Vårt sätt att resa, transporter av hästar och hundar, men även klimatförändringarna har betydelse för fästingarnas spridning, säger hon.
Ett varmare och torrare klimat gynnar de sydeuropeiska fästingarterna. Samtidigt är varma och torra perioder det största hotet mot vår vanliga fästing (Ixodes ricinus).
– De har svårt att överleva när det blir värmebölja och torka under en längre period. Några veckor med sådant väder gör att fästingen försöker skydda sig genom att inte vara aktiv och de kan också dö av uttorkning, säger hon.
Uppmunterar allmänheten att observera
Tajgafästingen (Ixodes persulcatus) som vandrat in i norra Sverige från öster är väldigt lik vår vanliga fästing och det kan ske hybridisering, men mer forskning behövs på området. De arter från sydligare länder som upptäckts de senaste åren kan dock inte hybridisera med våra fästingar.
– För att de ska etablera sig här krävs att det finns en partner i närheten och att klimatet är gynnsamt. Men ju mer information vi får från allmänheten desto mer kunskap får vi. Många fästingburna infektioner är så kallade zoonoser, det vill säga kan smitta mellan djur och människor, säger Anna Omazic.
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.
