I ett nytt forskningsprojekt har NINA analyserat dna-prover från 1 400 vildrenar som härstammar från 22 av Norges 24 vildrenspopulationer.

Brage Bramset Hansen, forskare på NINA menar den norska vildrenen kännetecknas av små isolerade bestånd och hög inblandning av gener från tamrenar.

–  Båda dessa faktorer anses problematiska när förvaltningens syfte är att bevara arten, säger han i ett pressmeddelande.

Färre än 100 djur

I dag är den norska vildrenspopulationen fragmentariskt utspridd och de enskilda bestånden har inget eller litet utbyte med andra grupper. Vissa bestånd består av färre än 100 djur.

– Detta medför ett förvaltningsmässigt dilemma, Åtgärder som minskar barriärer mellan lokala populationer kan bidra med utbyte av genetik och därmed stärka den genetiska variationen, men samtidigt medföra att ursprungliga vildrensgener blir mer uppblandade av tamrensgener, säger Brage Bramset Hansen.

Tidigare forskning har visat att den norska vildrenen och tamrenen har olika genetiska ursprung. Tamrenen i Norge härstammar från en östlig underart.