Det var den 7 maj i år som landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) tog emot ett betänkande om en ny Viltförvaltningsmyndighet, från utredaren Susanna Löfgren.

Viltförvaltningsmyndighetens ansvarsområde ska, enligt utredarens förslag, omfatta samtliga vilda däggdjur och fåglar. Myndigheten ska, enligt förslaget, ta över Naturvårdsverkets uppgifter som rör viltförvaltning, och från Havs- och vattenmyndigheten ansvaret för marina däggdjur.

Johan Kuylenstierna. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Nu står det klart att Naturvårdsverket inte vill släppa taget om viltförvaltningen.

– Viltförvaltningen är komplex och kräver en effektiv organisation som kan tillämpa ett systemperspektiv och beakta alla aspekter som är betydelsefulla för hela landet. Ett aktivt stöd till den regionala förvaltningen på länsstyrelserna är särskilt viktigt. På Naturvårdsverket finns bred kompetens, alla stödfunktioner på plats och en vilja att fortsätta utveckla arbetet, säger Johan Kuylenstierna, generaldirektör på Naturvårdsverket, i ett pressmeddelande från myndigheten.

Listar viktiga skäl

I pressmeddelandet listar Naturvårdsverket de viktigaste skälen för dem till att de ska behålla viltförvaltningen:

• Viltet påverkar och påverkas av de livsmiljöer och den biologiska mångfald de lever i. För att skapa starka ekosystem kan förvaltningen av vilt inte frikopplas från andra förvaltningsprocesser. Exempel på uppgifter som handlar om hela landskapet är områdesskydd och skötsel, restaureringsarbete och åtgärder kopplade till klimatförändringar. Förvaltning av vilda däggdjur och fåglar bör därför finnas på samma myndighet som förvaltningen av landskapet de lever i. En ny viltmyndighet skulle behöva lägga mycket tid och resurser för att kunna hålla det landskapsperspektiv som är nödvändigt i förvaltningen.

• Att samla viltförvaltningen på en ny liten myndighet leder sannolikt till ökade kostnader för staten som helhet. Det kommer, som utredningen konstaterar, leda till en dubblering av resursbehovet inom vissa uppgiftsområden. Arbetet kräver därtill exempelvis juristkompetens, digitaliseringsförmåga, ekonomihantering, säkerhets- och beredskapskompetens vilket kan säkras på en större nationell myndighet.

• Att dela upp artskyddet och arbete med invasiva arter på ytterligare en myndighet kräver tid för att samverka och skapa samsyn kring analys, tolkning av regler och vägledning. I det internationella arbetet, inte minst EU-arbetet, leder en flytt av delar av frågorna till ökat resursbehov och dubbel bemanning vid förhandlingar, i arbetsgrupper och vid nationella rapporteringar.

Utvecklas av Naturvårdsverket

Inte oväntat bedömer Naturvårdsverket att merparten av de behov som lyfts i den nu aktuella utredningen är betydelsefulla men mer effektivt kan tas omhand genom att förstärka, utveckla och anpassa verksamheten inom Naturvårdsverket.

– Vi vill fortsätta utvecklas som viltförvaltningsmyndighet. De extra resurser som enligt utredningen skulle behöva tillföras en ny myndighet, kan på Naturvårdsverket resultera i snabba och konkreta resultat såsom fortsatt utveckling av regionalt anpassad vägledning samt ökad takt på uppdatering av föreskrifter och förvaltningsplaner, avslutar Johan Kuylenstierna.