Jag läser ett långt debattinlägg av Lars Andersson i en av Norrbottens länstidningar. Texten handlar om att den tillväxtideologi som idag är rådande i världen är förödande för vår planet. Investeringar i tillväxt utrotar, anser han, istället ska vi investera i sådant som ger oss bättre livskvalitet.

Lars Andersson är inte vem som helst, han är ordförande i Naturskyddsföreningen i Norrbotten. Det finns anledning på att fundera över om han lever som han lär.

Andersson företräder en organisation som i själva verket är motståndare till allt som för vanliga människor är livskvalitet.

För de flesta människor är livskvalitet att få bo nära naturen, att kanske kunna vara ute och jaga om man är intresserad av det eller att kunna föda upp får eller annat som bidrar till den dagliga födan. Allt det här vill Naturskyddsföreningen sätta stopp för.

Landshövding anmäldes

När riksdagen beslutade om att underlätta byggande vid vatten, inte minst i områden med låg exploateringsgrad och gott om stränder motiverades beslutet med att attraktiva boendemiljöer skulle kunna skapas på landsbygden.

Förre landshövdingen i Norrbotten, Per-Ola Eriksson, ville tillämpa riksdagens beslut enligt intentionerna i lagen och gick därför emot rigida tjänstemän på länsstyrelsen. Han beviljade dispens från strandskyddsreglerna i bland annat Pajala och Kiruna kommuner.

Då vaknade Naturskyddsföreningens ledning i Stockholm, man JO-anmälde landshövdingen och överklagade strandskyddsdispenserna. JO har inte funnit skäl att kritisera landshövdingen men de människor som ville skapa sig livskvalitet genom att bo strandnära, förhindrades till det på grund av Naturskyddsföreningen.

Livskvalitet för vissa

Människor i Värmland vill jaga med hund men kan inte göra det eftersom Naturskyddsföreningen sett till att de beslut som Sveriges folkvalda fattat beträffande vargen inte gäller, utan den som bestämmer i den frågan är en EU-kommissionär från Slovenien.

Folk på landsbygden får se sina får dödade av vargen men när samhället genom skyddsjakt vill ta bort de aggressiva rovdjuren är Naturskyddsföreningen omgående framme och genom överklagningar förhindrar åtgärden. Vargen ska leva men bonden ska lägga ner sin verksamhet.

Naturskyddsföreningen vill skapa livskvalitet säger de, men anser de egentligen att det är något som bara vissa människor ha?

Jag ställer frågan eftersom jag ännu så länge varken sett eller hört att Naturskyddsföreningen överklagat någon av de otaliga strandskyddsdispenserna som getts i till exempel Vaxholms eller Värmdö kommuner.

Owe Pekkari
Pajala