47-åringen är den person som står åtalad för flest gärningar i den så kallade jakthärvan. Det handlar om allt från grovt jakthäleri, brott mot vapenlagen, grovt jaktbrott och anstiftan till grovt jaktbrott.

Han misstänks bland annat för att illegalt ha dödat tre björnar och tre lodjur. Dessa åtalspunkter friades han från av tingsrätten. Han fälldes dock för medhjälp till grovt jaktbrott samt grovt vapenbrott och brott mot vapenlagen.

Åklagare Åse Schoultz hoppas nu få 47-åringen fälld för de björnar och lodjur som han misstänks ha dödat.

Tingsrätten menade i sitt domslut att det visserligen fanns besvärande omständigheter och att 47-åringen inte kunde ge några rimliga förklaringar, men att det inte var ställt utom rimligt tvivel att han gjort sig skyldig till de brott åklagaren påstått.

Självkritisk åklagare

Åse Schoultz är självkritisk och menar i dag att hon i tingsrätten förmodligen var allt för säker på att få 47-åringen fälld, och att gärningsbeskrivningen därmed blev allt för snäv.

Därför har hon utvidgat gärningsbeskrivningen, en slags gardering.

Och det är åklagaren som ska kunna bevisa och knyta 47-åringen till brotten.

När åtalspunkterna, som han friades från i tingsrätten, togs upp i hovrätten i dag valde 47-åringen samma strategi som i tingsrätten.

På i princip alla åklagarens frågor svarade han:

– Inga kommentarer.

Irriterad stämning

Vid ett läge blev det irriterat i rättssalen då 47-åringens advokat, Jonas Westerlund, ifrågasatte rimligheten att fortsätta ställa frågor och till och med påståenden till hans klient när han klargjort att han inte vill svara på frågorna.

Miljöåklagare Åse Schoultz.

– Jag ställer frågorna för att det inte ska råda något tvivel om att han fått möjlighet att i domstol bemöta det jag anklagar honom för, påpekade Åse Schoultz.

Hon fortsatte:

– Han har sin fulla rätt att inte svara på frågorna. Han kan ge åklagaren ”fingret” om han så vill. Det är jag som ska styrka de brott jag anser han gjort sig skyldig till. Men. Det är ett bevisvärde i sig att han inte vill svara på mina frågor. Han har ju en möjlighet att förklara sig.

Bilder och filmer

Den bevisning åklagaren lutar sig mot är de bilder och filmer som hittats i 47-åringens mobiltelefoner och datorer, samt tömning av gps-spår från Garmin 320 handenhet.

I mobiltelefonerna har dock inte platsinformationen varit på. Det innebär att polisen inte kunnat säga på vilken plats telefonen befunnit sig när bilderna togs.

Däremot så har polisen, i de fall Garmins handenhet använts, kunnat synka tiderna för när bilderna togs med tiderna för rutten i handenheten.

Så här resonerade tingsrätten, ett resonemang som ledde till att 47-åringen frikändes från åtalspunkterna:

”Bilderna ger utrymme för allehanda hypoteser, med varierande grad av sannolikhet.

Även om det inte syns några andra människor på bilderna är det inte uteslutet att XX och XX följt med då någon eller några andra jagat och dödat björnen, eller att de rent av hjälpt de andra med detta.”

Justerat åtal

Mot bakgrund av tingsrättens resonemang justerades åtalet inför hovrättsförhandlingarna av Åse Schoultz, med bland annat tilläggen att 47-åringen skadat, dödat, sökt efter, spårat och förföljt fredat vilt, samt ensam eller tillsammans och i samförstånd med ytterligare person eller personer snarat (fångat) och dödat lodjur och björn.

Åklagaren lägger också fram alternativ för Hovrätten:

”Alternativt görs gällande att XX på sätt som anges ovan samt genom att befinna sig på platsen och fota samt filma det illegalt fångade lodjuret främjat gärningen genom råd och dåd.”

Bevis genom indicier

Vidare yrkar åklagaren att 47-åringen ska fällas för grovt jakthäleri genom att ”obehörigen tagit befattning med det olovligt snarade lodjuret, enligt ovan genom att fota och filma lodjuret på platsen. Brottet är grovt då det avsett särskilt skyddsvärt vilt och då det utförts med en särskilt plågsam jaktmetod.”

Åklagaren vill alltså att en bild tagen på ett illegalt skjutet rovdjur ska räcka för att bli fälld för jakthäleri.

– Det här handlar om indiciebevisning som är så pass besvärande att det inte finns någon annan rimlig förklaring än att det är 47-åringen som gjort sig skyldig till de här brotten, säger Åse Schoultz. Det här har aldrig prövats tidigare.

Advokat Jonas Westerlund är inte imponerad av åklagarens bevisning. Han menar att de bilder på döda björnar och lodjur som hittats i hans klients mobiltelefon inte säger något om hur djuren dött eller vem som eventuellt dödat rovdjuren. Foto: Lars-Henrik Andersson

Snäv beskrivning

Att mannen frikändes i tingsrätten, anser hon bero på att gärningsbeskrivningen var för snäv. Nu hoppas hon att de garderingar hon gjort ska räcka.

Försvarsadvokat Jonas Westerlund menar dock att åklagarens bevisning är tunn.

– Det är bilder som hittats i telefoner. Men det finns inget som visar hur djuren dött, säger han.

47-åringen, som har en framträdande position i en sameby, hävdar också att pejlutrustning och hundar lånas ut lite hur som helst och att flera personer, både inom samebyn men även andra jägare, haft tillgång till både pejlutrustning och hundar.

Jonas Westerlund ser inget besvärande med att hans klient inte vill svara på åklagarens frågor.

– Han har rätt att inte svara och det är ganska vanligt i brottsmål. Det kan vara så att han vet vem som tagit bilderna och att han vill skydda den personen, säger Jonas Westerlund.