Rolf Brittas.

Efter den minnesvärda beståndstoppen 2018 var områdets ripföryngring dålig under 2019, medan den var medelgod förra året. Resultatet i år visar att föryngringen är betydligt bättre än 2020, men även i år har det förekommit en del förluster av ägg och kycklingar.

Många ripor

Föryngringen är bra – preliminärt omkring 4,6 ungfåglar per två vuxna. Vi har inventerat vid samma tid i Lövhögen sedan 2004 och under den 18-åriga perioden har det i genomsnitt varit 3,1 ungfåglar per två vuxna.

Vid toppföryngringen 2014 var detta index på föryngringen 5,3 och 2018 noterades 4,9.

Ett år med riktigt dåligt föryngring – som 2012 – observerades knappt 1 ungfågel per två vuxna och 2019 var motsvarande värde 1,3. Vid årets inventering konstaterades att det fanns en hel del kullar med omkring tio kycklingar, men det fanns förstås också mindre kullar och par som mist sin kull.

Följer cykler

Den främsta förklaringen till variationer i föryngringsframgång hos svenska dalripor anses vara att predationstrycket varierar mellan olika år. Rovdjurstrycket brukar vara lågt vid stor tillgång på den alternativa rovdjursfödan smågnagare, och efter att smågnagarstammarna kraschat brukar predationen på ripor och annat småvilt bli extra stor.

I år har inga gnagare observerats längs inventeringslinjerna. Vi har emellertid satt ut smågnagarfällor under inventeringsveckan och kunnat konstatera att tillgången på sorkar är relativt stor – men inte på toppnivå. Gnagartillgången torde ha bidragit till att predationstrycket på kullarna varit ganska lågt.

Antalet lyckade kullar och ett varierat predationstryck ger stora svängningar i tillgången på ripor. Foto: Kjell-Erik Moseid

Gynnsam sommar

Under ripornas kläckningstid – andra halvan av juni – var det av allt att döma gynnsamt väder för riporna. Flertalet kycklingar var vid inventeringen väl utvuxna och det kan tilläggas att riporna denna eftersommar har en god födotillgång i form av bär av olika slag.

Stora variationer

Riptillgången inför jakten – vuxna + kycklingar per kvadratkilometer – har sen 2004 varierat avsevärt i Lövhögsområdet. Inte minst under det senaste decenniet har skillnaden mellan åren varit stor.

Enligt ripforskaren Maria Hörnell-Willebrands beräkningar fanns 2013 endast 4,8 ripor per km² vid inventeringen i månadsskiftet juli/augusti. Vid beståndstoppen 2018 var motsvarande värde ungefär sex gånger högre: 29,5 ripor per km². Förra året var det 18,2 ripor per km² inför jakten.

Inventeringen ger resultat

Årets bedömning av riptätheten kommer om någon vecka när Maria Hörnell-Willebrand gjort statistiska analyser av materialet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att ripföryngringen 2021 är bra, men inte på toppnivå.

Rolf Brittas