Gunnar Glöersen från Karlstad, som till vardags är jaktvårdskonsulent på Jägareförbundets kontor i Karlstad, har fotograferat och filmat vilt länge. De två älgtjurarna i den här filmen har han följt under cirka 7-8 år.

Filmen är nyligen inspelad strax norr om Karlstad, på en plats dit den vita tjuren återvänder varje år.

Gunnar Glöersen berättar om tjurarna han filmat:

Gunnar Glöersen. Foto: Jan Henricson

– Den vita tjuren är 8 år och den mörka är 9-10 år. Det här är vad jag vet första gången som de går tillsammans inför brunsten. Den vita har haft 7-9 taggar sedan han var tvååring, hornen är av cervin typ. Hans hornutveckling sedan han var ettåring 2010 har varit 2, 7, 8, 8, 7, 9, 8 och 8 taggar.

Den bruna var en tolvtaggare av palmat typ redan första gången vi med säkerhet kunde individbestämma honom, då var han troligen tre år. Hans hornutveckling har sedan 2011 varit: 12, 16, 21, 20, 19 ,19 och 21 taggar.

Nu har de delat på sig

Under cirka tre veckor i höst gick de tillsammans, men nu har de delat på sig. Stora äldre tjurar är bra för kalvsättningen.

– Hur många kalvar de blir far till varje år är svårt att säga, men vi vet att den vita är far till minst fyra kalvar i år eftersom två kor har tvillingkalvar där den ena kon har två vita och den andra en vit och en brun kalv. Hur många ytterligare han kan vara far till är svårt att säga eftersom det endast är de vita som lämnar bevis.

Foto: Gunnar Glöersen

Vita älgar är fredade

Jägarna i Alsters älgskötselområde har fredat vita älgar de senaste åren. Den vita tjuren har gett bra kunskap om älgarnas rörelsemönster för att den är så lätt att identifiera.

– Under vinter och sommar rör han sig i ett ganska avgränsat område. När havren mognar visar han sig alltid i ett mycket begränsat område och när brunsten sedan kommer drar han cirka en mil västerut till kor som han verkar vara bekant med sedan tidigare.

– Det är lite häftigt att se två stora tjurar tillsammans så här, det är i och för sig inget konstigt eftersom det är ett normalt beteende hos älgtjurarna att gå tillsammans innan brunsten för att känna lite på varann, kanske för att undvika att slåss i onödan längre fram, avslutar Gunnar Glöersen.