Om nu bilden ändå stämmer. Vad beror det på att det finns så få lodjursföryngringar i detta stora, delvis rådjurstäta område? Det ser väldigt konstigt ut att den normalt mer viltfattiga nordvästra delen av länet, enligt inventeringen, har fler lodjur än den mellersta och sydvästra delen.
– Det är troligen en kombination av flera olika orsaker, men det har inte analyserats närmare.

Enligt jägarrapporter till Svensk Jakt beror det bristfälliga inventeringsresultatet på att länsstyrelsens naturbevakare inte åker ut på de observationer som kommer in från allmänheten. Stämmer det?
– Observationer av familjegrupper av lodjur som rapporteras in är prioriterade att kvalitetssäkra. Från det område som är tomt på kartan inkommer sällan sådana rapporter.

Det riktas också mycket kritik mot länsstyrelsen Dalarna och, enligt kritikerna, dess oförmåga att samarbeta med jägare och andra naturvänner. Hur upplever du samarbetsklimatet?
– Det varierar mellan olika delar av länet och kunde vara bättre. Vi hoppas på bättring och att även få in mer rapporter framöver. Vi ser fram emot ökat samarbete och hoppas att Jägareförbundets allmänna uppdrag samt överenskommelser med Naturvårdsverket ger ytterligare ökad rapporteringsvilja.
– Samarbetet består även av gemensamma möten på olika nivåer. Vi har träffat kretsar, länsföreningens styrelsen, älgförvaltningsgrupper, jaktlag och tjänstemän som berörs av jakt och många är medvetna om vikten av att samarbeta. Det finns olika system för detta och det är viktigt att var och en bidrar till så bra underlag som möjligt. Länsstyrelsen ser mycket positivt på ett ökat samarbete, menar Lena Berg.

Minskad lodjursjakt
Ingen kan alltså svara på om lodjursinventeringen spegar den verkliga storleken av stammen Men att så få lodjursföryngringar dokumenteras av länsstyrelsen kommer att få konsekvenser i form av blygsamma tilldelningar eller helt utebliven lodjursjakt i Dalarna och även inom det Mellansvenska rovdjursförvaltningsområdet.