Spärren innebär bland annat att allmänheten inte har tillträde till det aktuella betesområdet och platsen där den döda kvigan förvaras. En smittskyddsutredning pågår och under tiden betar inga djur på den mark där den döda kvigan misstänks ha blivit smittad. I övrigt ligger inga restriktioner på den aktuella gården.
Mjältbrand är en sjukdom som kan smitta från djur till människa via nära kontakt med döda eller sjuka djur. I Sverige finns inga rapporter om smittade människor sedan 1965. De människor som varit i direktkontakt med den döda kvigan visar inga tecken på att ha blivit smittade men smittskyddsläkaren har valt att antibiotikabehandla i förebyggande syfte.

Anmälningsplikt

Förr grävdes djur som dött i mjältbrand ner, men eftersom bakterierna kan överleva mycket länge i jorden innebär det att man vid till exempel grävarbeten kan få upp infekterad jord som kan smitta djur.
Sjukdomen är anmälningspliktig och lyder under epizootilagen. Det innebär att djurägare och veterinärer måste rapportera misstanke om mjältbrand i besättning till Jordbruksverket och länsstyrelsen.
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) ger expertstöd och analyserar prover från misstänkt smittade djur.

Vilt kan smittas

Enligt SVA kan vilda djur smittas av mjältbrandsbakterien. Känsliga arter, som vilda klövdjur, blir snabbt sjuka och dör. Sannolikheten att de under svenska förhållanden skulle komma i kontakt med smitta är mycket låg. Till synes friska vilda djur medför inte någon smittrisk för människor eller tamdjur.