Frågan om en viltvårdsområdesförening kan vara målsägare eller inte måste först prövas innan HD prövar ärendet, heter det i beslutet.
HD:s beslut får också till följd att hovrättens utslag från 2006 står fast. I hovrätten friades samtliga inblandade jägare. Hovrätten ansåg att de jagade på egen eller arrenderad mark och därför hade jakträtt.

Året innan hade jägarna fällts för jaktbrott i tingsrätten, som kom fram till att det är viltvårdsområdet som ska utse jaktledare och besluta hur jakten ska bedrivas.
I tingsrätten framställde också viltvårdsområdet anspråk på skadestånd för de älgar de åtalade jägarna fällt och tillgodogjort sig. Anspråket på skadestånd avskildes från själva brottmålet och är ännu inte avgjort, men kommer att tas upp inom kort vid Haparanda tingsrätt som ett vanligt tvistemål.

– För att få jaga älg måste man ha licens av länsstyrelsen och den är utställd på Kuivakangas viltvårdsdsområde, säger skogsjuristen Åke Puranen, Stockholm, viltvårdsområdets juridiska ombud.

– De här jägarna har jagat utan licens, utan jaktledare och utan att betala några fällavgifter till länsstyrelsen. Det har också lett till överskjutningar och förstås brister i säkerheten, när jaktlag jagar huller om buller utan samordning eller kontakt med varandra.

– Det var synd att inte Högsta domstolen prövade ärendet fullt ut, fortsätter Åke Puranen, för det innebär ju att hovrättens dom står fast och där gick jägarna fria på grund av en för snäv gärningsbeskrivning. Tills vidare tycks vi alltså inte ha en rättsordning i det här landet som räcker till när någon löper jaktlig amok inom ett viltvårdsområde.

Även inom Jägareförbundet uttrycks besvikelse över HD:s beslut.

– Tyvärr har inte Högsta domstolen prövat sakfrågan utan avvisat talan, så de juridiska konsekvenserna av beslutet är svåra att omedelbart överblicka, säger Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa. Vi kommer att gå igenom detta ordentligt och se vilka åtgärder som bör vidtas.