Eftermiddagen av första rättegångsdagen i Södertälje tingsrätt ägnades åt att den åtalade jägaren fick ge sin version av vad som hände på hans gård den 29 september 2015 och tiden som hade föregått det.

När han pressades på varför han haft studsaren med sig när hundarna skulle rastas tvekade han inte.

– Att jag har vapen med mig är inte helt ovanligt. Tidigare hade vi rävskabben och då ville jag ha möjlighet att avliva en plågad räv. Numera har vi vildsvinen som ställer till stora problem. Men vid det här tillfället fanns det också en oro för att vargar skulle angripa våra djur, sa jägaren.

Vargarna kom åter

Innan länsstyrelsen beslutade om skyddsjakt iakttogs vargar återkommande vid gårdar runt om i trakten. Jägaren berättade att det var veckor då han och medlemmar i familjen såg varg vid sex–sju tillfällen, på gården och från bilen vid resor i trakten.

Under tiden skyddsjakten genomfördes fanns så många larmande aktivister i området att vargarna ändrade rörelsemönster. De försvann från trakten, men återkom en tid efter att lugnet lagt sig i skogarna igen.

– Därför var det inte konstigt att jag var beväpnad. Jag var orolig för våra djur, för hundar och får och för våra små ponnyhästar som skulle vara ett lätt byte för en varg, sa han.

Grannsamverkan

Åklagaren Christer B Jarlås frågade om flera sms och telefonsamtal som jägaren skickat, fått och haft i samband med att vargen sköts. Han medgav att meddelandet med ”the target is eliminated” var olämpligt och att det såg illa ut.

– Normalt använder jag mig inte av engelska uttryck, och det var inte bra att jag gjorde det i det här sammanhanget. Men allt jag menade med det var att meddela en granne att vargen var död.

Alla sms som skickats mellan människor i trakten under sommaren och hösten då så många får blev vargens byte förklarade han som en form av grannsamverkan.

– Det är inte alls märkligt att vi informerar varandra om när det gäller att se till djuren och ta in hunden när varg observerats. Lika odramatiska är de sms som jägare skickar till varandra för att informera om var vargen finns. Du har ju sett de här sms-grupperna som har flera tiotals medlemmar, förklarade jägaren för åklagaren.

– Jag skulle tro, fortsatte han, att du hittar ungefär likadan sms-trafik oavsett vilken mobiltelefon du tömmer i trakten där jag bor. Vargarnas ankomst var intressant och spännande och det påverkade oss boende och djurägare mycket. Självklart hade vi en intensiv diskussion och kommunikation kring det.

Koll på paragraf 28

Skytten visste genom fotografier och egna observationer att det var vargtiken som ställt till problem som han skjutit. Foto: Petter Rybäck

Han visste genom fotografier och egna observationer från tidigare att det var vargtiken som ställt till problem som han skjutit.

– Men när vargen kom och var på väg mot hunden var det inget jag funderade på. Jag kan säga att man tänker inte särskilt mycket i en sådan situation, det gör ingen människa.

Christer B Jarlås ställde flera frågor om varför mannen hade skickat bild på den döda vargen till en granne.

– Jag tycker inte det är något konstigt alls. Det är sådant jägare gör när de skjutit ett vilt, när de fällt ett byte, och är väldigt vanligt förekommande, blev svaret vilket fick åklagaren att säga:

– Nej, det är ju när man bedriver jakt man gör det.

Jägaren fick också frågor om varför han hållit sig informerad om paragraf 28 i jaktförordningen. Varför han haft information om det i sin dator.

– Det är sådant jag fått mig tillskickat från åtminstone fyra instanser, bland annat från LRF och Jägareförbundet. Med det som hände på Molstaberg där så många får blev vargdödade och med tanke på att vargar rörde sig så oskyggt var det inte alls konstigt att vi hade koll på det.

Ett angrepp på gång

Åklagaren frågade också om varför jägaren lät borderterriern som han värnar så mycket om springa lös, trots att han var så orolig för vargarna att han hade vapen med sig.

– Det är inte alls konstigt. Unghunden hänger i öronen på de andra hundarna så gott som hela tiden, och är aldrig mer än någon meter borta. När vargen kom hade den gått av vägen för att bajsa, därför var den några meter längre ifrån mig än vanligtvis.

Jägaren berättade om hur han skrikit så högt att han blivit hes. I första hand för att locka till sig hunden. När vargen fortsatte mot terriern sköt han först ett skrämskott, och när inte det hjälpte lossade han verkanseld, som han uttryckte det.

När försvarsadvokaten Wodek Kleinwichs ställde frågor till sin klient tog han upp begreppet i paragraf 28 vad gäller förestående angrepp.

– Vad är det egentligen, svarade jägaren. Om det är när vargen börjat bita i hunden är det ju för sent. För mig var det när vargen kröp ihop och började ta låga smygande steg mot min hund helt klart att ett angrepp var på gång.

Med hjälp av länsstyrelsens skiss från händelsen då vargen sköts fick den åtalade jägaren berätta om hur han och hundarna gick och befann sig när vargen kom längs vägen. Foto: Ur polisens förundersökning