Åklagaren Christer B Jarlås inledde sin slutplädering med att läxa upp oss som rapporterar från Södertälje tingsrätt, där en jägare i 70-årsåldern åtalats för grovt jaktbrott. Vi har inte förstått vad åtalet handlar om, sa han.

Christer B Jarlås.

– Det handlar inte om vilken rätt undantagen i paragraf 28 ger till att döda ett rovdjur som attackerar ett tamdjur. Det jag påstår är att NN under en längre tid olovligt jagat och slutligen dödat en varg.

Efter att ha gått igenom lagstiftningen fortsatte åklagaren med att ta upp delar av de vittnesmål som varit i tingsrätten, samt det som skrivits i sms och mejl till och från den åtalade jägaren.

Åklagarens bevis

Sms som han fått och skickat innan och efter händelsen med ord som jagar du, fortsätt jaga, grattis, the target is eliminated, visar enligt åklagaren att jägaren fortsatt skyddsjakten på egen hand efter att den beslutade delen avslutats utan resultat.

Utöver det gick han med hunden lös i ett vargrevir där länsstyrelsens rekommendation var att de ska hållas kopplade. Att han haft vapen med sig var ytterligare ett bevis för att skjutningen var planerad, menade åklagaren.

– NN har sagt att han är rädd om sin lilla hund. Ändå får den springa lös. Att han har med sig vapen har han tidigare förklarat med att det var för att skydda barn och husdjur mot vargarna.

Sprida tvivel

Genom att ta upp hur tätt skotten föll, och att berättelsen om var varningsskottet sköts har ändrats något, ville åklagaren sprida tvivel om vad som hände när vargen sköts.

– Vad som är rätt vet vi inte. Enligt vad NN sagt här i rättssalen satt hunden och bajsade när vargen kom. Det är märkligt att han inte nämnt något om det tidigare, sa Christer B Jarlås.

Han tog också upp vad som hände efter skottet. Att jägaren inte ringde till anhöriga och länsstyrelsen för att berätta vad som hänt, utan till jaktledaren för den tidigare skyddsjakten, visar enligt åklagaren att jägaren aldrig avslutade skyddsjakten som han tidigare var engagerad i.

– För att förstå vad som hände när vargen dödades måste vi tolka NN:s beteende veckorna före den 29 september. Vad han sa, skrev och skickade. Att han gick beväpnad och med hunden lös.

”För att förstå vad som hände när vargen dödades måste vi tolka NN:s beteende veckorna före den 29 september.”

Rådmannen grep in

Försvarsadvokaten Wodek Kleinwichs underkände inte oväntat åklagarens resonemang. Ett närmast hetsigt meningsutbyte utbröt när han sa att Jarlås skulle åtalat för förberedelser till grovt jaktbrott, om det nu var tipset om att ett sådant skulle ske med hänvisning till paragraf 28 som ledde fram till att förundersökningen inleddes.

När Christer B Jarlås upprepade gånger avbröt försvarets plädering för att påpeka att detta var fel och ett personligt angrepp, fick rådmannen Dan Isaksson lugna de heta känslorna och säga åt åklagaren att han fick vänta på sin tur för replik.

En jargong

Wodek Kleinwichs tyckte sammantaget att det var ett mycket märkligt åtal, där en stor del av bevisningen handlade om textmeddelanden som skickats via telefon och dator. Han förklarade flera av sms:en med ett, sett i ljuset av vad som hänt, misslyckat skämtlynne, en jargong, som inte kan ligga till grund för en brottsutredning som senare ledde till ett åtal.

Wodek Kleinwichs.

– Åklagaren har uppehållit sig vid lapptyg som inte satts upp, om hunden bajsade eller inte, om varningsskottet sköts in i skogen eller in i en bergvägg i skogen. Att unghunden gick lös och att han bar med sig sitt vapen på sin jaktmark har vittnen sagt är helt normalt. Detta ska enligt åklagaren visa att min klient avsiktligt dödade vargen, trots att det inträffade hemma, mellan husen på gården. Det är helt orealistiskt, sa Wodek Kleinwichs.

Han vände sig också mot att åklagaren insinuerade att borderterriern fått gå lös som ett lockbete för att få en varg i håll. Det var förolämpande mot hans klient att komma med sådana påståenden.

”Detta ska enligt åklagaren visa att min klient avsiktligt dödade vargen, trots att det inträffade hemma, mellan husen på gården.”

Slut med skämt

Rättegången avslutades med ett känslomässigt starkt uttalande av den åtalade jägaren. Han berättade att han tänkt på händelsen praktiskt taget dagligen under två och ett halvt års tid.

– Det var bedrövligt att jag behövde skjuta vargen. Men hade det gått att undvika? Nej, det fanns inget annat sätt. Det handlade inte om att skjuta en varg, utan om att rädda vår hund.

Han beskrev det jobbiga i att bli så ifrågasatt och sa:

– Med all respekt. Detta vridande och vändande av floderna av sms och mail har gjort att jag blivit en tråkigare person. Jag är sedan ungdomsåren som lagspelare van vid en viss jargong och practical jokes i omklädningsrummet. Men jag skämtar inte längre, slänger inte käft som jag brukade göra.

Jägaren berättade också om hur påfrestande det varit för hans familj. Hur hårt hans hustru tagit händelsen, särskilt när han blev hotad för att ha skjutit vargen, och om hur hans barnbarn lidit och fått hämtas från skolan när det ifrågasatts varför deras farfar räddat hunden de tycker så mycket om.

Fängelse som exempel

När åklagaren diskuterade påföljden ansåg han att man måste börja med den verkliga straffskalan som är ett minimum på sex månaders fängelse för grovt jaktbrott. Han nämnde ett par exempel, bland annat det omtalade Fansenfallet i Hälsingland där två män dömdes till två år.

– Jag menar att det här hamnat på 10–12 månader. Utifrån det får man sedan börja fundera på reduceringar på grund av att det tidigare funnits ett skyddsjaktsbeslut på vargen, samt på den åtalades ålder, sa Christer B Jarlås.

Om han döms för den alternativa åtalspunkten grov oaktsamhet för att han trott att han handlat enligt paragraf 28, kan det inte bli fråga om fängelse, utan villkorlig dom, fortsatte åklagaren.