Leif Granlöf är vice ordförande i Hallsbergs jaktvårdskrets. Han är också viltundersökare, rovdjursansvarig i kretsen och samordnare i NVR. Med andra ord finns hos Leif Granlöf ett stort engagemang för jakt och vilt. De många hårlösa älgarna bekymrar honom mycket.

– Jag har följt och intresserat mig för det här problemet i flera år. Den första älgen som drabbats hittade vi 2014. Sedan dess har det blivit fler och fler. Fenomenet tycks inte avta, utan öka, säger han.

Kalven blev kvar

Svensk Jakt berättade i februari om de dåliga älgar som jägarna måst avliva inom ett begränsat område i östra Närke. De har varit hårlösa, svaga och haft svårt att röra sig. Vissa har inte kunnat resa sig upp när jägarna närmat sig.

Leif Granlöf brinner för jakten och viltet. De många hårlösa älgarna i hans hemtrakter bekymrar honom mycket. Foto: Privat

– Sedan dess har det påträffats ännu fler djur med stora håravfall. Vissa har varit i så dåligt skick att de avlivats, medan andra inte ser ut att vara så illa påverkade. Dessutom misstänker jag att vi har ett mörkertal, alla älgar hittas inte, säger Leif Granlöf.

Han berättar om en ko med kalv som uppträdde i hans egen trädgård. Kon hade stora kala fläckar. En dag var hon försvunnen medan kalven fanns kvar ensam.

– Jag kan ju inte säga säkert vad som hände kon, men det är inte osannolikt att hon fick infektioner och dukade under. Kalvar till kor med stora kala fläckar och infekterad hud påverkas också, även om de inte tycks vara fullt lika hårt drabbade. Men det tycks hänga kvar och bli värre när de blir äldre.

Jämför med stora tjurar

Inom området har man i sommar identifierat en ko med håravfall. Kon har också en kalv med sig. Leif Granlöf tycker att det skulle vara ett ypperligt tillfälle att förse kon med en sändare för att kunna följa hennes fortsatta öde.

– Men något intresse för det verkar inte finnas. Inte hos SVA och när jag vände mig till ansvariga i Jägareförbundets länsförening fick jag till svar att hålla dem informerade om utvecklingen.

Att stora mängde älglusflugor är grundorsaken tycks de flesta vara överens om. I såriga partier på den kala huden får bakterier fäste och sätter ner älgarnas kondition, gör dem så sjuka att de slutligen dukar under.

– Man kan jämföra det med de hårlösa och såriga ryggar som stora tjurar uppvisat ibland annat Småland. Men här är det inte i första hand tjurar som drabbas, säger Leif Granlöf.

Många frågor

Leif Granlöf vill se en handlingsplan för att jägarna som rör sig i markerna ska ha något att rätta sig efter. Och han vill att myndigheterna tar frågan på större allvar.

– Nu konstaterar man bara att älgarna blir sjuka och dör som en följd av många älglusflugor. Men varför finns det sådana mängder lusflugor? Och hur sprids de mellan djuren? Hur smittar bakterieinfektionerna? Har de många utfodringsplatserna någon betydelse? Vad kan den täta dovhjortstammen tänkas spela för roll?

– Det finns många frågor som behöver svar, och jag menar att det finns all anledning att anslå pengar till en sådan angelägen forskning. För så här kan vi inte ha det. När så många älgar dör inom ett begränsat område där vi redan har en liten älgstam kan det ta en ände med förskräckelse, säger Leif Granlöf.

Fotnot: Biträdande statsveterinär Caroline Bröjer vid SVA resonerar om orsaken till de hårlösa älgarna i östra Närke i artikel på svenskjakt.se här.