För åtta år sedan infördes en ny älgförvaltningsmodell med älgförvaltningsområden och älgskötselområden och där större fokus lades på markägarens roll. Markägaren har utslagsröst och Jägareförbundets kretsar har numera en mycket liten roll att spela i älgförvaltningen.

Det tror Åsa Holmgren, ordförande Jägareförbundet Lycksele, Calle Franklin, tidigare engagerad i Jägareförbundet Västerbottens styrelse och Roland Heldestad, tidigare aktiv i kretsstyrelsen i Lycksele, bidragit till konflikter inom vissa älgskötselområden och att jägarna känner sig överkörda.

”Sprängare kom överens om med storskogsbruket”

De är också kritiska till hur det så kallade handslaget mellan Jägareförbundet och storskogsbruket togs fram.

– Det kom inte underifrån, det var något som dåvarande förbundsordförande Björn Sprängare kom överens om med storskogsbruket. Det var inte förankrat på lokal nivå, säger Calle Franklin.

Han har funderat mycket kring varför det blivit som det blivit och varför konflikterna mellan jägare och skogsbruk är så stora i Lycksele.

Hans slutsats är att mycket bottnar i en avsaknad av inflytande och delaktighet.

– Om bolagen har problem att nå målen och har uppfattningen att jägarna inte gör som man vill. Fråga då jägarna vad de vill och anpassa handlingsplanen efter det.

I Lycksele har tongångarna mellan storskogsbruket och jägarna stundtals varit hård. Nu finns förslag från jägarhåll på hur konflikterna om älgförvaltningen kan minska. Foto: Lars-Henrik Andersson

I Lycksele jobbade jägarna och markägarna tidigare, innan den nya älgförvaltningen sjösattes 2012, efter en modell med zoner.

”Tjänstemän styr hela älgförvaltningen”

– Jaktvårdskretsen lade ner mycket tid och förankrade besluten hos jägarna ute i byarna. Vi besökte byastugor och runt 200 jägare utsedda av sitt jaktlag fick vara med och bestämma och lämna önskemål som kretsen i möjligaste mån försökte uppfylla, säger Calle Franklin.

– Zonträffarna var välbesökta och engagemanget större. Kretsstyrelsen åkte runt i mars varje år och träffade alla zoner för att diskutera tilldelning, avskjutningen redovisades och vi hade en bra dialog. Varje jaktlag fick möjlighet att berätta om älgtillgång och avskjutning. Vi hade en delaktighet, inflikar Roland Heldestad.

– Kretsen låg på jaktlagen att nå tilldelningarna, och det presenterades fakta, data och diagram. Vi hade ungefär samma avskjutningsmål inom respektive zon och vi pratade om måltalet älgar i vinterstam. Numera är det några tjänstemän på skogsbolagen som styr hela älgförvaltningen i Västerbotten, samtidigt som vi har 18.000 älgjägare i Västerbotten, säger Calle Franklin.

Trodde på systemet

Både han, Åsa Holmgren och Roland Heldestad trodde att det nya älgförvaltningssystemet skulle bli bra. Det talades om att besluten skulle fattas på gräsrotsnivå och att jägarnas inflytande skulle respekteras.

– Det var en extremt kort glädje. Skogsbolagen tog tag i taktpinnen och satte tonen direkt. Sedan dess är kretsen i stort sett bortkopplad från arbetet med förvaltningen av vår största jaktresurs, säger Calle Franklin.

– Älgförvaltningen är numera toppstyrd. Vi jägare sitter på stor kunskap men vi får hela tiden höra att vi inte gör vårat jobb. Det är inte bra som det har blivit, att vi numera sitter och kastar skit på varandra, säger Åsa Holmgren.

Flera jägare i Lycksele tycker skogsbolagen pekar med hela handen och att delaktigheten i älgförvaltningen i det närmaste är obefintlig. Foto: Lars-Henrik Andersson

De berättar att det under de senaste tio åren varit ett stort fokus på att sänka älgstammens numerär.

– Det är som att fem decenniers misstag ska rättas till på några år. Det är som att man helt plötsligt upptäckt älgens stora påverkan på återväxten av skogen och bolagens framtida vinster, säger Calle Franklin.

Efter målen

De tycker jägarna jobbar efter målen och i mellersta älgförvaltningsområdet i Västerbotten, som Lycksele tillhör, ligger nu måluppfyllnaden gentemot ÄFO-planen på 91 procent. Däremot ligger kalvavskjutningen på låga nivåer. Föra jaktsäsongen låg avskjutningsnivån på mellan 36-37 procent i de större älgskötselområdena i Lycksele.

– Det pratas alldeles för lite om kvalitén på älgstammen, menar Roland Heldestad.

– Vi kanske inte kan återgå till det system vi hade tidigare med zonträffar men låt oss försöka jobba efter en liknande modell på prov under två till tre års tid. Vi måste hitta någon lösning för att få ett stopp på konflikterna, säger Åsa Holmgren.

Långsiktighet

Calle Franklin menar att betesskadorna och Äbin kanske har fått för stort fokus. Han efterlyser också mer långsiktighet.

– Skogsbolagen uppdaterar numera underlag, statistik och planer hela tiden. Skogsbolagens långsiktiga företagande speglas definitivt inte i älgförvaltningen. Älgförvaltning handlar om levande älgar och levande människor. Det är ingen exakt vetenskap.

Sex punkter

Calle Franklin, Åsa Holmgren och Roland Heldestad föreslår nu följande:

• Återinför en variant av det gamla förvaltningssystemet.

• Nyttja Jägareförbundet för att förankra avskjutningsmålen.

• Låt de förtroendevalda i kretsarna utföra arbetet och stå för avskjutningsmålen.

• Tre representanter för Jägareförbundet Västerbotten (och Jägarnas riksförbund) förhandlar i respektive förvaltningsområde med tre representanter från skogsbolagen.

• Länsstyrelsen deltar med en tjänsteperson.

• Mål på länsnivå kan beslutas i Viltförvaltningsdelegationen.

Uppfyller förväntningarna

– Det här innebär att det blir Jägareförbunden som ska se till att jägarna uppfyller förväntningarna i planerna. Det ger förbundet en aktivare roll i jaktens planering och genomförande och skogsbolagen slipper arga jägare och missnöjda kunder. Jägarna sköter jakten och skogsbolagen sköter skogen, säger Calle Franklin.