Om det inte hade funnits några skarvar eller andra rovdjur i den undersökta sjön hade fiskhybriderna förökat sig och blivit vanligare. Foto: Johnny Olsson

Hybrider är sämre på att överleva

Hybrider, korsningar mellan två arter, är inte lika bra på överlevnad som föräldraarterna utan blir oftare dödade av rovdjur. Det visar ny forskning från Lunds universitet.

Överst ses braxen, i mitten första generationens hybrid och underst mört. Foto: Lunds universitet

Hybrider mellan de närbesläktade fiskarterna mört och braxen blir i långt större utsträckning än föräldrarna mat åt skarvar, vilket bevisas i en fältstudie. Enligt forskarna beror det sannolikt på att hybriderna inte fullt ut kan utnyttja de egenskaper som gör att rovdjur har svårt att fånga och äta föräldraarterna: snabbhet och kroppsform.

 

Sämre försvar

Det är vanligt att de två arterna mört och braxen får gemensam avkomma. Avkomman är fertil men utvecklar inte de egenskaper som hos mört och braxen sannolikt fungerar som försvar mot rovdjur. Hybriden blir inte lika strömlinjeformad och snabb som en mört. Den blir inte heller lika högryggad och bred som braxen.

Att en hybrid bara delvis utvecklar dessa egenskaper gör det enligt forskarna sannolikt lättare för fiskätande fåglar som skarvar att fånga och svälja den.

Om det inte hade funnits några skarvar eller andra rovdjur i den undersökta sjön så hade hybriderna förökat sig och blivit vanligare. Det som skulle kunna hända då är, enligt forskarna, att gränsen mellan föräldraarterna suddas ut och att de två arterna mört och braxen skulle kunna bli en gemensam art.

 

Går det att dra paralleller från sjö till land?

Professor Anders Nilsson.

– Jag vet inte på rak arm, men i ett hypotetiskt perspektiv är det fullt tänkbart, om hybriderna hamnar mitt emellan föräldraarterna och då får sämre egenskaper, säger professor Anders Nilsson, verksam vid biologiska institutionen, Lunds universitet och institutionen för miljö- och livsvetenskaper, Karlstads universitet.

– Det går i så fall att dra paralleller till vilket biologiskt system som helst, men med en stor nypa salt eftersom det inte är testat. Det är alltså ett teoretiskt resonemang, fortsätter han.

Forskarna valde att arbeta med skarv och fisk eftersom försöken gick att kontrollera.

– Det är vansinnigt svårt att kartlägga predation i naturen. De som är uppätna är ju borta, säger Anders Nilsson.

 

Vad händer om hybriderna själva är rovdjur?

– I det här fallet är hybriderna rovdjur, fiskarna äter andra mindre djur. I övrigt är det inte testat på annat än insekter och ödlor, vad jag känner till.

Överfört på diskussionen om tänkbara varghybrider säger Anders Nilsson:
– Om varghybrider hamnar mitt emellan varg och hund är det tveksamt om de skulle överleva.

Så gjordes försöken

Forskarna fångade 456 mörtar, braxnar och hybrider i en sjö. Varje individ märktes med ett mikrochip innan den släpptes ut i sjön på nytt. Tre år senare började forskarna undersöka marken vid skarvarnas övernattningsplats intill sjön och vid en skarvkoloni några kilometer bort. Med hjälp av en detektor som reagerar på mikrochipens signaler hittade forskarna 80 chip. Det motsvarar 17,5 procent av samtliga chip från de märkta fiskarna.

Av de chip mörtarna märkts med återfann forskarna 14 procent. Motsvarande siffra för braxnar var 9 procent, medan hela 41 procent av hybridernas mikrochip hittades.

Resultaten kan vara en förklaring till varför nya och även närbesläktade arter inte får fler gemensamma avkommor som överlever. Hybriderna har en sämre anpassningsförmåga och blir uppätna.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev